Ögats höga pris

I nordöstra Mexiko lever den mexikanska grottetran (Astyanax mexicanus). Fisken finns i två varianter. Den ena har stora ögon, silvergrå fjäll och lever i floder med mycket mat. Den andra saknar helt ögon, är nästan transparent och lever i mörka näringsfattiga grottor. De har blivit anpassade till sina respektive livsmiljöer genom tusentals år av evolution.

Hypotesen som forskare länge har haft är att de grottlevande fiskarna sparar energi på att inte utveckla ögon och synbark i en näringsfattig miljö där ögonen ändå är oanvändbara. Men det har inte kunnat beläggas – förrän nu. Tack vare att det är samma art med så olika egenskaper kan forskarna göra en direkt jämförelse av energikostnaden. De isolerade hjärnan och ögonen från respektive fisk i en sluten kammare som mätte vävnadens syreförbrukning, det vill säga metabolismen. Resultaten visade att fisken med ögon använde 15 procent av sin totala energiomsättning till att behandla synintryck. Forskarna kunde också konstatera att dess hjärna var 30 procent tyngre än hos den grottlevande varianten. Den ögonlösa fisken saknar den del av mellanhjärnan där synbarken sitter.