Kontinentalplattor glider på tunt smörjlager

Mellan de hårda och kringdrivande kontinentalplattorna och det stela lagret under, kallat astenosfären, har forskare hittat ett tidigare okänt område. Det tio kilometer tjocka lagret ligger 73 kilometer under havsytan och har en väldigt låg viskositet, en egenskap som är perfekt för de stela kontinentalplattorna att glida på.

– Vi visste att något måste finnas under kontinentalplattorna som särkopplar dem från astenosfären, men inte att skiljezonen var så här tunn och välavgränsad, säger Hemin Koyi, professor i geologi vid Uppsala universitet.

Vad området består av är fortfarande okänt. Mest troligt är att stenen här har en högre halt av antingen vatten eller magma än kringliggande lager.

Forskargruppen som leds av den nyzeeländska geologen Tim Stern avfyrade sprängladdningar utspridda med sju kilometers mellanrum över den nyzeeländska nordön. Dynamitexplosionerna gav vågor med betydligt kortare våglängd än jordbävningar, vågor som när de plockats upp av 1200 seismiska sensorer gav geologerna en klar bild av marken.

Resultatet kan ge svaret på en gammal kontroversiell fråga om vad som driver kontinentalplattornas rörelse; puttas de framåt av rörelser i jordens inre eller dras de fram av gravitationskraften när en platta i en ände sjunker ner i jorden? Smörjeffekten som kommer av det nyfunna gelélagret talar starkt för det andra alternativet. Med tillräckligt låg friktion kan gravitationens dragkraft på en kant räcka för att flytta kontinenter.