Vem får starta vulkanutbrott?

Den lilla östaten Kiribati i Stilla havet har köpt land på Fiji. Största delen av de korallöar som utgör landet Kiribati når bara två meter över havet och med en förutspådd havsvattenhöjning kan landet försvinna under havsytan.

Det är ett exempel på ett pragmatiskt hanterande av effekterna av ett varmare klimat. En annan pragmatisk hantering vore att bromsa uppvärmningen genom smart ingenjörskonst. Om människan skapat ett problem genom utsläpp av växthusgaser, kanske vi kan motverka effekterna genom att släppa ut något annat, eller helt enkelt suga tillbaka växthusgasen. Det handlar alltså om en medveten manipulering av klimatet, eller med ett engelskt ord: geoengineering. Till teknikerna som diskuteras hör artificiella vulkanutbrott, reflekterande moln och koldioxiddammsugare.

Tekniken är kontroversiell, vilket visat sig bland annat i de rapporter som nyligen publicerats av den amerikanska vetenskapsakademin, National Academy of Sciences. De slår först och främst fast att så kallade klimatinterventioner inte kan ersätta ansträngningarna att minska utsläppen av växthusgaser. De använder genomgående termen klimatintervention, på engelska climate intervention, eftersom geoengineering kan tolkas som om det bara är ett ingenjörsmässigt problem. Huvudbudskapet i rapporterna är att det krävs mer forskning – och försiktighet.

Att klimatinterventioner är omdebatterade visar också det forskningsinitiativ som startade 2013 vid Linköpings universitet med titeln Climate Engineering Programme. Initiativet undersöker inte tekniken i sig utan politik, forskning och kommunikation. Kanske kan det verka underligt att tekniken faktiskt är kontroversiell. Är det inte ett logiskt steg om vi redan i dag påverkar klimatet med de växthusgaser vi helt medvetet släpper ut? Varför inte bara släppa ut mer av något annat och åtgärda problemet? Den stora skillnaden är dock att vi inte släpper ut växthusgaserna i syfte att påverka klimatet – klimatförändringen är en oönskad bieffekt. Det är att ta på sig ett ganska stort ansvar om man mixtrar med jordens termostat.

Klimatintervention är alltså till stor del en politisk och social utmaning. Vem har auktoriteten att bestämma vad vi får göra för att manipulera jordens temperatur? Vem får fatta beslut om artificiella vulkanutbrott?

Därför är det också extra glädjande att två stora svenska forskningsfinansiärer inom miljöområdet, Formas och Mistra, nu gemensamt satsar på humanistisk miljöforskning. Totalt omfattar programmet 50 miljoner kronor. Forskningssatsningen är en av de största någonsin inom svensk humaniora. Möjligen säger det en del om hur stora satsningar humanistisk forskning är van vid. Men ändå är det en viktig markering. Miljöproblem innefattar alla vetenskapsgrenar.

Under fyra år ska sex svenska och sju internationella lärosäten fördjupa miljöforskningen inom humaniora. Enligt ett pressmeddelande ska forskningen kombinera etablerad miljöforskning med innovativa angreppssätt och utveckla en plattform för interaktion med det omgivande samhället. Något som de kallar medborgarhumaniora.

Detta humanistiska spår i miljö- och klimatforskningen är mycket välkommet. Kanske kan det få oss att bättre förstå vilka motåtgärder mot klimatförändringarna som faktiskt är försvarbara.