Om hjärnans biologi

Filosofiprofessorn Patricia Churchland berättar om en manlig kollega som reste sig under ett seminarium, greppade stolsryggen framför sig och hojtade: ”Jag hatar hjärnan, jag hatar hjärnan!”

Tydligen hör han till den skara filosofer som anser att hjärnforskarnas alla rön om elektriska och kemiska processer i folks huvuden snarare stör än stödjer arbetet med att förstå hur medvetandet uppstår. Patricia Churchland har motsatt uppfattning. I sin senaste bok skriver hon en hel del om hjärnans biologi, och gör det på ett rakt och begripligt sätt.

Med utgångspunkt i sin uppväxt på en gård i västra Kanada berättar Patricia Churchland om hur hon utvecklat sitt tänkande om hjärnan – både sin egen och andras. Hon är misstänksam mot två slags påståenden: de som går ut på att medvetandets gåta har en enkel lösning, och de som går ut på att den inte har någon lösning alls. Mer troligt är enligt Patricia Churchland att en miljon nya rön med tiden kommer att skingra dimmorna.

Det är knappast en filosofisk position som passar den som vill skapa dramatik genom att stå och hojta på ett seminarium – men väl ett klokt och praktiskt sätt att tänka för den som på allvar vill veta hur hjärnan fungerar.