Berättelser kan få oss att hålla ihop
Jag undrar varför vi människor har ett sådant behov av berättelser – i form av till exempel böcker och filmer – och så gärna vill att de slutar lyckligt. Och varför vi engageras vi så mycket av sport att vi hejar på människor som vi inte alls känner.
/Jonas
Bild: Gary Herschorn / Reuters / TT
Vi berättar förmodligen därför att det är ett sätt att ta del av händelser där vi själva eller andra gör något. I ett evolutionärt perspektiv handlade nog berättelser ursprungligen om jakt och religion. Olika tekniker har sedan möjliggjort nya medier för berättelser, som romanen, filmen eller dataspelet. Att ta del av berättelser innebär att vi tar del av andra människors liv, hur de ser på världen och hur de exempelvis löser moraliska dilemman – något som är centralt i de flesta deckare. Vi identifierar oss gärna med berättelsens huvudperson, vilket ofta är viktigt eftersom det ger en känsla av att höra till en grupp, ett lag, en familj eller en nation. Därför har nästan alla familjer berättelser om sin historia: fotbollslaget har berättelser om sina segrar, nationer har berättelser om sin uppkomst och blomstring och så vidare. Berättelser och identitet hör alltså nära samman. Kanske är det därför vi tycker om lyckliga slut – även om exempelvis tragedin också är en populär form av berättelse.
/Lars-Christer Hydén, professor i socialpsykologi, Linköpings universitet
