Vår blå planet är mest vit
Två tredjedelar av jordklotet är alltid täckt av moln. Mätningar från den amerikanska satelliten Aqua visar att vår planet på håll snarare ser vit ut än blå.
Bild: NASA
I drygt ett decennium, mellan juli 2002 och april 2015, registrerade Nasas satellit Aqua molnens utbredning över jorden. Molnigheten följer vissa regler, som att det alltid samlas mer moln över hav än över land – och i varje ögonblick är två tredjedelar av vår planet täckt av moln. Minst moln är det cirka 30 grader norr och söder om ekvatorn, där kall luft sjunker, värms upp på vägen och blir torrare. Där sträcker för mänskligt liv ogästvänliga öknar ut sig, som Sahara och Namiböken i Afrika, men även torra områden i Mellanöstern, centrala Australien och Atacamaöknen i västra Chile.
Molnigt är det nästan jämt över kuster som vätter mot väster, till exempel längs Afrika och de båda amerikanska kontinenterna. När jordens rotation driver det varma ytvattnet västerut, ersätts det av djupare och svalare vatten som kyler luften ovanför. Resultatet blir att vattenångan kondenserar och bildar låga skikt av stratocumulus, den vanligaste sortens moln.
Tre geografiska områden är oftast mest molniga. Ett av dem är ett smalt bälte i tropikerna där varma och fuktiga luftmassor lyfts upp och kyls ner på vägen. Då bildas molnens vattendroppar. Det andra är ett bredare bälte kring sextionde breddgraden, vid gränsen för polarluftens cirkulation. Där bor vi.
Till tröst för oss som drömmer om sommarens blåa himmel kan man säga att molnen ingår i vår planets blodomlopp. Utan vatten inget liv.
