Bara en tidsfråga

Publicerad

En gemensam tid för Sverige infördes den 1 januari 1879. Fram till dess gällde lokal tid på olika orter, beroende på deras longitud. Klockan var tolv när solen stod i söder. Och det var helt okej så länge människor inte rörde sig så långa sträckor.

Men när järnvägarna byggdes ut, med början 1856, blev det besvärligt. Dels var det svårt att jämföra tabeller för olika orter, dels fick man ideligen ställa om klockan under resans gång. Statens järnvägar beslöt därför att, enligt brittisk modell, införa järnvägstid.

Göteborgstiden valdes och den gällde så länge man var ombord på ett tåg. Alla stationsur fick en extra uppsättning visare, som visade både järnvägstid och lokal tid. Men även det var en smula opraktiskt.

På 1860-talet föreslog Kungliga Vetenskapsakademien att gemensam tid skulle införas i hela landet. Det blev en lång och stundtals hetsig debatt om hur det skulle gå till och vilken tid som skulle väljas. Göteborgarna hänvisade till järnvägstiden och det faktum att de flesta svenskar bor väster om Stockholm, och att Göteborg är nära både Oslo och Köpenhamn i longitud. Därför skulle det bli lätt att synka de nordiska länderna.

De nordliga provinserna lämnades därhän. Västerbotten och Norrbotten kunde få en egen tid, 20 minuter före normaltiden. Eller så kunde de behålla sina lokala tider tills ändringen i resten av landet utvärderats. Men till sist kom även de med på tåget när så kallad borgerlig tid infördes 1879. Sverige blev därmed först i världen med lagstiftad normaltid, även om en rad andra länder var före i praktiken. År 1900 justerades klockorna med 14 sekunder när normaltiden definierades om utifrån den 15:e längdgraden, som ligger exakt en timme från nollmeridianens Greenwich. Fram till dess hade svensk tid definierats som tiden i en specifik ort.

Fråga: Vilken orts lokala tid valdes 1879 som gemensam tid för hela Sverige?

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor