Det är mänskligt att dö

Sara Monopoli var gravid med sitt första barn när hon fick besked om att hon hade spridd lungcancer. Behandling med cellgifter startade direkt efter förlossningen. Läkarna insåg att hon skulle dö, men gav henne gång på gång nya preparat med allt värre biverkningar.

Den amerikanske författaren och kirurgen Atul Gawande berättar om fallet i sin mycket läsvärda bok om medicinens problematiska förhållande till döden.

Läkare, patienter och deras anhöriga vill gärna tro att moderna metoder kan göra mirakel. Visst är det sant att vacciner, antibiotika, cellgifter och andra behandlingar har räddat oräkneliga liv. Men det är också sant att varje liv har ett slut.

Sara Monopoli dog efter tre månader. Möjligen hade hon klarat sig längre utan den aggressiva behandlingen. Helt säkert hade hon lidit mindre.

Atul Gawande beskriver hur synen på åldrande och död har förändrats i västvärlden på bara några generationer. Den första delen av hans bok handlar om hur familjer och samhällen bäst kan hjälpa dem som inte längre klarar vardagen på egen hand.

Den andra delen handlar om själva döendet, om svåra samtal och beslut som behövs vid sidan av alla medicinska insatser. Det kräver mod. Men alternativet är att en oreflekterad kamp mot döden berövar en människa möjligheten att ta ett värdigt avsked till livet.