Hur känner datorn igen ditt ansikte?

Upptäckt

1 Ett ansikte upptäcks i bilden. En oval form och två mörka fläckar (ögon) kan vara vad programmet söker efter. I videobilder avslöjar rörelsen vad som är en människa – och därmed var programmet ska leta efter ett ansikte.

Bearbetning

2 Ansiktet klipps ut och bearbetas – normaliseras – för att kompensera för sådant som stör en jämförelse: sneda vinklar, ojämn belysning etc. Dolda ytor, som inte ska ingå vid jämförelsen, identifieras.

Analys

3 Ansiktet analyseras matematiskt. Det finns en rad olika algoritmer för detta.

Imiterande: En typ av algoritmer imiterar människors sätt att känna igen ansikten. Punkter där olika delar av ansiktet börjar och slutar identifieras. Mellan dessa mäts avstånd och vinklar. Vissa algoritmer kompenserar för sådant
som ljusförhållanden, mimik och åldrande.

Icke-imiterande: Andra algoritmer härmar inte människan. De kan i stället bygga på mönsterigenkänning och dela upp bilden i en matris, utan att identifiera olika delar, för att söka efter matematiska likheter mellan olika ansikten.

Matchning

4 Värdena från analysen jämförs med värden i en referensdatabas. Om överensstämmelsen med en annan bild är tillräckligt stor blir det träff.

Faktakoll

5 Gränsen för vad som ska räknas som en träff sätts olika högt beroende på situation. Om målet är att inte släppa in någon obehörig krävs ett högt tröskelvärde. För den som exempelvis sorterar sina semesterbilder är det mer
ändamålsenligt med ett lägre tröskelvärde.