Hon ser spår av multiversum i nya himmelskartan

– Multiversum är det enda vettiga svaret på frågan om var vi kommer ifrån. Och nu har observationer slutligen bekräftat de förutsägelser som jag och mina kolleger gjorde för tio år sedan och därmed bekräftat att vi lever i ett universum bland otaliga andra, ett multiversum, säger Laura Mersini-Houghton. Hon är teoretisk fysiker och professor vid University of Carolina i USA.

Hennes tolkning av data är okonventionell. Inte alla forskare är förtjusta i idén om att det förutom vårt universum finns otaliga andra, i ett ofantligt multiversum. Inte heller är Laura Mersini-Houghtons beräkningar allmänt accepterade. Men de av henne förutsagda avvikelserna finns tydligt där på den nyligen publicerade Plancksatellitens karta över universums äldsta ljus, den kosmiska bakgrundsstrålningen. Det är den mest detaljerade kartan någonsin över strålning som fyllde rymden bara 380 000 år efter big bang och den bär spår av universums allra tidigaste barndom. Då, vid big bang för nästan 14 miljarder år sedan, var vårt universum hårt sammanpressat och fyllt med ofantligt mycket energi.

Det oerhört täta urtillståndet lydde under kvantfysikens lagar, och kvantfluktuationerna från den allra tidigaste tiden syns i dag i bakgrundsstrålningen som variationer i strålningens temperatur. Det är dessa variationer, ojämnheter i rumtidens släta väv, som fick materien att så småningom klumpas ihop till stjärnor, galaxer och galaxhopar. Variationerna är för det mesta små och jämnt fördelade och stämmer väl med kosmologins standardmodell för universums uppkomst i big bang.

– Chansen att vårt universum av en slump skulle starta enligt standardkosmologin är 1 till 10¹⁰¹²³. Ganska otroligt alltså. Men vetenskapen vill gärna ha enkla svar. Ett enda universum är nog så invecklat, så många avfärdar idén om multiversum. Men om det finns flera parallella universum så är det mer sannolikt att något av dem kunde börja som vårt, säge hon.

Genom att förena kvantfysiken med strängteorin förutspådde Laura och hennes kolleger att de andra universum kunde lämna avtryck i den kosmiska bakgrundsstrålningen, avvikelser som borde göra sig synliga i Plancksatellitens detaljerade karta.

Enligt strängteorin finns det ett ofantligt antal – 10⁵⁰⁰ – lösningar på teorins ekvationer. Varje lösning motsvarar ett eget universum. Och även om varje universum finns oberoende av oss, har våra grannar i begynnelsen lämnat kvantfysikaliska avtryck som i dag kan avläsas på vår himmelskarta. Några olika sådana avtryck, avvikelser från standardteorin, har Laura Mersini-Houghton och hennes kolleger räknat fram. Bland annat förutsade de att det bör finnas ett stort, nästan helt tomt område på södra stjärnhimlen, en cold spot. Exakt ett sådant upptäcktes senare av Plancksatelliten. Och helt nyligen bekräftades den sista bland förutsägelserna som det länge rådde oenighet om, ett så kallat dark flow, mörkt flöde.

– Nu är vår lista på förväntade avvikelser fullbordad och därmed har vi kunnat visa att multiversum finns, säger Laura Mersini-Houghton.

Men alla håller inte med henne. Det finns flera konkurrerande tolkningar av Plancksatellitens resultat och debattens vågor går höga.

– Det är klart, bara tre procent av fysikerna är kvinnor. Tror du verkligen att jag så lätt får ett erkännande för den här upptäckten? Det kommer säkert att dyka upp en massa andra tolkningar av varje enskild avvikelse. Men jag tvivlar på att någon kommer med en förklaring till alla avvikelserna samtidigt.

Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, tycker att Lauras Mersini-Houghtons tankegångar är intressanta, även om de ter sig rätt exotiska och ännu inte har fått genomslag inom vetenskapssamhället.

– Det är vettigt att försöka testa idéerna om multiversum mot observationer, annars förblir de ju bara rena spekulationer. Fast i vilken mån just hennes resonemang håller kan man inte säga än, säger Ulf Danielsson.

Vad som bekymrar Ulf Danielsson mest är att strängteorins multiversum, som utgör en väsentlig del i Laura Mersini-Houghtons beräkningar, verkar allt svårare att bekräfta rent matematiskt.

– I tio år har vi försökt men fortfarande finns det faktiskt inte bland de 10⁵⁰⁰ möjliga ekvationerna en enda matematiskt helt korrekt lösning som påminner om vårt universum. Kanske är det något fundamentalt som vi har missat.