Svåra tider för oss optimister

M

an kan inte vara glad jämnt, sa någon. Så är det kanske, även om jag undrar om det är sant. Hur är det egentligen, kan man vara optimist hela tiden? För en tidning med namnet Forskning & Framsteg är det en relevant fråga. Vi påstår redan i vår titel att det går framåt och att verktyget för att nå framsteg är ökad kunskap.

Under sommaren och i början på hösten har nyheterna varit sällsynt dystra. Det har varit lite svårare att vara glad och optimistisk. Just nu, i början av september – när jag skriver detta – skildras flyktingsituationen i alla nyhetssändningar. I slutet av augusti var det i stället gängkriminaliteten som rapporterades flitigt. Och mitt i Östersjöns algblomning sändes miljöforskaren Johan Rockströms Sommarprogram, med en delvis mycket dyster redovisning av planetens färdriktning.

Det kan lätt bli ett löjets skimmer om man försöker finna ljusglimtar i denna nyhetsflod.

Ändå lyckas bland andra just Johan Rockström med det. I hans Sommarprogram dominerar visserligen beskrivningen av hur illa läget är, men där finns också öppningar: vi har fortfarande chans att säga stopp och vända utvecklingen. Detsamma gäller den bok som Johan Rockström gett ut tillsammans med fotografen Mattias Klum, Big world small planet. Det är den andra boken som de skriver ihop. Den förra, Vår tid på jorden, kom ut 2012. Den var tyngre och mer akademisk. Den nya boken innehåller bara till en tredjedel bilden av det nuvarande dystra läget, resten ägnas åt hoppfulla försök att förändra det.

I december träffas världens ledare för ännu en stor klimatöverläggning på FN:s klimatförändringskonferens. Denna gång äger den rum i Paris. Mina förhoppningar är väl inte jättestora inför just det mötet. Ändå känner jag att den jättelika oljetanker som miljö- och klimatpåverkan kan liknas vid, har börjat bromsa in och ändra kurs.

Samma känsla infann sig på ett nyligen anordnat seminarium om Östersjön. Det var initiativet Hållbara Hav som bjöd in forskare. Och inledningsvis var det mörkt: Anna Kärrman vid Örebro universitet berättade om plast i havet (se F&F 9/2014). Bilderna på de plastfragment som kan silas fram i ytvattnet, och som hittas i magen på fisk och sjöfågel, är skrämmande. Christoph Humborg vid Stockholm universitet beskrev hur jordbrukets gödsel påverkar den känsliga Östersjön. Jens Olsson vid Sveriges lantbruksuniversitet förklarade hur fiskbestånden på kusten förändras som en följd av bland annat klimatförändringar och övergödning.

Ändå fanns exempel på hur utvecklingen kunde vända: Anna Kärrman berättade om förbud mot plastpåsar och minskade mikroplaster i hygienprodukter. Christoph Humborg var riktigt uppåt när han beskrev arbetet inom det danska jordbruket som mycket framgångsrikt, med stora utsläppsminskningar som följd. Jens Olsson visade hur rätt kunskap om bestånden hjälper både fiskar och fiskare.

I detta nummer skriver vi om jorderosionen. Också här är rapporterna om jordförstöringen runt om på planeten upprörande, och för mig var det också ett okänt problem. Men även här finns det hopp. I Sverige prövas teknik som kan minska erosionen och rädda jordarna.

Det kan verka provocerande att tro på framsteg när världen ser ut att rasa. Men så är det med obotliga optimister från 1960-talet, som Forskning & Framsteg. Och jag själv.