Extremt väder nu mer extremt

När Brian P. Mulenga och Ayla Wineman vid Indaba agricultural policy research institute i Lusaka, Zambia, intervjuar zambiska bönder om klimatet får de samstämmiga rapporter om att temperaturen har stigit och att det regnar mindre. När de sedan jämför böndernas vittnesmål med meteorologiska fakta stämmer det inte riktigt. Temperaturen har stigit, men ytterst lite, och den totala nederbördsmängden har inte förändrats i Zambia, som brukar beskrivas som södra Afrikas kornbod.

– Man talar i Zambia allmänt allt mer om klimatförändringar som orsak till låg produktivitet, säger Brian P. Mulenga. Det kan vara lätt att bestämma sig för en förklaring när andra faktorer, som försämring av jordens kvalitet, också spelar roll.

Det här gör att forskarna har svårt att bedöma klimatförändringarnas verkliga påverkan. Brian P. Mulenga pekar på risken att bönderna skyller på andra, som de utvecklade länderna och deras utsläpp av växthusgaser, och kräver kompensation, i stället för att göra det som går att göra på hemmaplan.

Vad går då att göra?

– Nästan allt jordbruk i Zambia är regnberoende. Eftersom regnen inte alltid kommer när de borde, måste bönderna få stöd och information om hur de kan bevara det regn som faller och hur de kan förbättra jordens möjlighet att ta emot regnet.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm resilience center, håller med.

– Vi ser en trend mot mindre nederbörd i länderna längst söderut, som Sydafrika och Zimbabwe, medan det i Västafrika kan komma att regna mer än tidigare. I länder som Tanzania finns indikationer på att regnsäsongerna börjar senare, men det regnar faktiskt inte mindre än för 20 år sedan.

– Afrika har alltid haft extremt väder, av helt naturliga orsaker. När man frågar utsatta bönder, och personer med ansvar för landsbygdsutveckling lokalt – människor har alltid haft det väldigt tufft – finns därför en risk att de överdriver effekten av klimatförändringarna. Den stora utmaningen för det afrikanska jordbruket handlar fortfarande om jordbruksmetoder, vilket är kopplat till fattigdom.

Problemet är alltså att regnperioderna ibland förskjutits. Man måste plantera vid rätt tillfälle för att få bra skördar.

– Om en tanzanisk bonde inte har råd med en egen oxe, utan måste vänta på att låna grannens, kommer hon att plantera för sent, och förlorar kanske 15 procent av den nederbörd som ändå kommer.

Det extrema vädret har blivit mer extremt i stora delar av Afrika. Lika mycket regn faller, men i form av skyfall och översvämningar. Det leder till att andra faktorer – som avskogning och annan jordförstöring – får större betydelse. Nederbörden forsar i väg, istället för att komma grödorna till godo.

Mulenga och Wineman, som samlat bönder i fokusgrupper, har frågat vad dessa gör för att motverka effekterna av extrema väderförhållanden – oavsett om det handlar om människors påverkan eller ”bara” en våldsam natur. De får svaren att det är viktigt att satsa på nya grödor som är mindre känsliga för torka och översvämningar. Att bedriva conservation farming, där man rör om i jorden så lite som möjligt, och att använda sig av växelbruk så att jorden inte utarmas. Att gödsla. Att satsa mer på grönsaker än på den populära, men regnberoende, majsen. Att föda upp getter och höns. Att plantera träd.

Problemet är att vissa av de klimatsmarta metoderna kostar pengar. För att bereda jorden korrekt enligt conservation farming-metoden krävs antingen mycket stora arbetsinsatser eller pengar för att till exempel köpa kemiska bekämpningsmedel och dragdjur. De fattigaste har inte råd.

De alternativa försörjningsmodellerna, som att odla grödor som kan säljas på marknaden, eller att fiska, är ofta inte möjliga för kvinnor som inte kan/tillåts lämna hemmet och barnen.

Även om mycket av jordbruket i Afrika bedrivs på samma sätt som för hundratals år sedan, och hackan fortfarande är det viktigaste redskapet, så sprids kunskaper om nya metoder via lokala bondeorganisationer och med stöd av internationellt bistånd.

Sungster Matendu och Brillian Mukando är bomullsodlare i Choma, Zambia. De varvar bomullen med majs och sojabönor. Via sitt medlemskap i Cotton Association Zambia har de lärt sig conservation farming. Solrosorna, som de varvar med bomullen, lurar bort skadeinsekterna som annars angriper bomullsplantorna.

– Vi har fått större skördar, men vi förgiftar inte jorden, säger de.

Bonden Steven Chiko i Salima, Malawi, har börjat odla kassava, en gröda som klarar torka. Familjen har byggt en energisnål spis som kräver mindre ved och därmed sparar träd. Getterna hålls i en bur så att de inte äter upp de färska skotten och så att spillningen kan tas till vara och bli gödsel.

– Vi täcker marken på åkrarna, till exempel med torra majsstjälkar, för att behålla fukten, hindra ogräset och öka jordens näringsvärde. Det sparar mycket arbete.

Johan Rockström håller med om att det viktigaste är att förbättra jordbruksmetoderna:

– Det finns sådana enorma möjligheter. Stora delar av Afrika skulle kunna ha en produktivitet på samma nivå som de skånska jordbruken. Här finns massor av sol och tillräckligt med vatten. Lösningen ligger i hållbara jordbruksmetoder.

FOTNOT: Undersökningen om svenska tidningars bevakning av klimatförändringarna gjordes av Retriever, på uppdrag av Vi-skogen. Huvudresultatet var att antalet artiklar om klimatförändringar har minskat under undersökningsperioden 2005–15.