Därför blir det aldrig svart
Det blir ju inte helt svart när man blundar eller när man försöker titta i ett kolsvart rum, utan snarare mörkt med diffusa mönster. Varifrån kommer dessa mönster? Skapas de i min hjärna?
Sami
I våra hjärnceller pågår en ständig elektrisk aktivitet. I tekniska sammanhang, till exempel hos ljudanläggningar, brukar sådan aktivitet kallas för brus.
Om vi placerar oss i ett helt ljudisolerat rum kan vi ändå höra ljud från vår egen kropp, exempelvis när blodet strömmar genom de blodkärl som befinner sig nära hörselorganet i innerörat. På samma sätt är det med synen. Ögats näthinna är en del av hjärnan. Den består av specialiserade nervceller som fångar upp ljuskvanta och omsätter dem till elektriska signaler. Syncellerna kan också stimuleras på annat sätt, till exempel genom mekanisk påverkan. Det är därför vi ser ljus och färger när vi trycker med fingret mot ögat i ett mörkt rum.
Det är också troligt att nervcellerna i näthinnan kan stimuleras av den värme som alstras av blodet som cirkulerar i blodkärlen. Det pågår således alltid någon sorts aktivitet i näthinnans komplexa nätverk av nervceller och därför är det aldrig totalt svart i vårt synfält.
Bertil Lindblom, professor emeritus i ögonsjukdomar vid Göteborgs universitet
