Diffust om ett uselt minne

Amerikanen Henry Molaison – känd i medicinhistorien som H.M. – led av svår epilepsi. År 1953 försökte kirurgen William Scoville bota sjukdomen genom att skära bort en bit av tinningloben i båda hjärnhalvorna. Henry var då 27 år gammal. Anfallen blev färre – men samtidigt försvann Henrys förmåga att lagra nya minnen. Ända till sin död 2008 levde han i en värld där nästan alla intryck försvann inom någon minut.

Kirurgen som opererade Henry var morfar till den amerikanske journalisten Luke Dittrich, som har skrivit en bok om H.M. Avsnitten om kirurgen William Scoville och hans vurm för lobotomier och annan psykokirurgi är riktigt intressanta, liksom utskrifter av samtal mellan H.M. och olika forskare. Det är också spännande att läsa om hur två universitet började bråka när H.M. var död, eftersom båda ville ha hans hjärna.

Tyvärr är boken full av prat om författarens bestigning av pyramider, en semesterresa till Grekland och andra scener utan relevans för minnesforskningens försöksperson nummer ett. Ovidkommande utvikningar och stilistiska åthävor hamnar i vägen för en riktigt bra historia.