Läsvärd neuroidéhistoria

Den amerikanske psykologen Michael Gazzaniga har ett långt och rafflande forskarliv bakom sig. Hans vetenskapliga genombrott kom redan på 1960-talet när han studerade patienter som fått förbindelserna mellan sina hjärnhalvor avskurna.

Michael Gazzaniga upptäckte att hjärnhalvorna arbetar relativt oberoende av varandra, som om de hade var sitt ”jag”. Och de visade sig ha olika personlighet, bland annat när det gäller intresse för detaljer respektive helheter. Senare lanserade han en teori om att höger hjärnhalva innehåller en ”tolkare” som strävar efter att foga ihop lösryckta intryck till berättelser.

I sin senaste bok använder Michael Gazzaniga sin egen historia till att sätta veten­skapen i ett sammanhang som gör den spännande och begriplig.

Berättelsen är en kombination av självbiografi och populärvetenskap. Författaren berättar om med- och motgångar vid olika universitet, och om intressanta forskare i hans väldiga sociala nät av vetenskapligt samarbete, middagsbjudningar och barrundor. Det är en personlig berättelse – och samtidigt ett stycke läsvärd neurovetenskaplig idéhistoria.