Bliv vid din läst!

Ett fartygs lastkapacitet, eller dräktighet, anges nuförtiden i volym. Men förr angavs den i skeppsläster, eller svåra läster, ett mått som kunde avse både volym och vikt, beroende på vad man fraktade. En läst på land var ett volymmått, som också varierade beroende på varan.

För att bringa reda i det hela standardiserades måtten 1726.

En skeppsläst definierades som 18 skeppund stapelstadsvikt, eller järnvikt. Det var det samma som 14 skeppund 8 lod viktualievikt och motsvarade 2 448 kilo. Vad det blev i olika varor kunde man utläsa i en tabell: 17 tunnor beck, 30–32 tunnor havre, 24 tunnor spannmål eller 4 famnar ved och så vidare.

På landbacken motsvarade en läst till exempel 18 tunnor salt eller 12 tunnor träkol. För just träkol fortsatte det att användas länge. En läst var i detta sammanhang 75,6 kubikfot, vilket dock kom att standardiseras till 20 hektoliter, en så kallad meterläst.

I skeppsmätningsreglementet 1865 ersattes skeppslästen med en nyläst, vilken motsvarade 100 centner eller 10 000 skålpund, det vill säga 4 250 kilo. Men det blev inte långvarigt, för redan 1874 ersattes det av ett mått vilket definierades som 100 engelska kubikfot, eller 2,83 kubikmeter. Detta mått används än i dag, även om det började fasas ut för drygt 30 år sedan.

Fråga: Vad kallas det rymdmått som man anger ett fartygs dräktighet med?