Är evig glömska en katastrof?
I samband med Stephen Hawkings besök i Sverige nämndes den så kallade informationsparadoxen flitigt: att information enligt kvantmekaniken varken kan förstöras eller kopieras. En konsekvens är att innehållet i ett dokument som eldas upp ändå finns kvar ”gömd i askan, röken och värmestrålningen” (Ulf Danielsson i F&F 4/2015). Att innehållet inte går att återskapa är självklart. Hur kan man då vara så säker på att informationen fortfarande finns kvar? Och varför vore det ”en katastrof av stora existentiella mått” om den försvann (Hawking i F&F 8/2015) när den ändå aldrig går att komma åt?
/Henrik Zetterström, Frösön
Bild: NASA / ESA / STScI
Svar: Det man avser med information i de här sammanhangen är all den information som behövs för att helt karakterisera ett fysikaliskt system, med hänsyn tagen till den begränsning som ges av kvantmekanikens osäkerhetsrelationer. I enlighet med kvantmekanikens lagar kan denna information skyfflas runt, gömmas och göras praktiskt otillgänglig. Däremot kan den inte förstöras. För att förstöra informationen måste man bryta mot den kvantmekaniska matematiken. Eftersom kvantmekaniken alltid har stämt i varje annat sammanhang, är det rimligt att dra slutsatsen att det är omöjligt. Hawking spekulerade till en början om att man trots allt måste korrigera kvantmekaniken, men har senare sällat sig till den majoritet som menar att det inte behövs. Den allmänna meningen är att information inte ens förstörs i närvaro av svarta hål.
Det kan vara förvirrande om man drar en parallell till hur vi använder begreppet information i mer vardagliga sammanhang. Den information det då handlar om utgör alltid en försvinnande liten del av all den information som i princip finns och utgår från ett visst mått av godtycke. Vi väljer vad vi finner vara intressant av något skäl och ignorerar annat. Om en hårddisk slås sönder säger vi att informationen förstörts, men egentligen finns den alltid kvar på något sätt inkodad i skärvorna. Oavsett vad vi tar oss till.
I vad mån det är en existentiell katastrof eller ej om information helt förstörs kan diskuteras. Rent praktiskt spelar det förstås ingen roll om den ändå är omöjlig att komma åt, men det faktum att minnen av det förflutna även i princip kan vara oåterkalleligen borta kan väl stämma till viss eftertanke.
/Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, Uppsala universitet
