Det är ju liksom inte fel sagt, typ
Fler och fler överanvänder ordet ”liksom” i sitt tal – inte minst när de inte vet vad de ska säga, liksom! Det skulle vara trevligt med någon form av reaktion för att försöka ”stoppa” detta, i stället för konstaterandet att det ”tydligen är vanligt”. Ordet används i brist på kunskap, så varför bara konstatera? Vi bör väl försöka rätta till felaktigheter i språket precis som inom andra områden?
/Erik Sandberg
Liksom är ett av många vanliga utfyllnadsord. Andra exempel är typ, alltså, duvet, ba, vahettere. Visst kan det vara irriterande när man lagt märke till att någon upprepar ett visst, till synes betydelselöst, ord ofta. Men varenda människa har återkommande småord. Lite olika ord beroende på vilka vi är, var vi kommer ifrån och vilken generation vi tillhör, men ingen talar helt fritt från dessa ord.
Anledningen till att vi använder diskurspartiklar – som de ibland kallas inom forskningen – är att de fyller en kommunikativ funktion. De kan ha funktionen av att markera citat (han ba), att markera meningars början och slut (duvet hon som gick i min klass duvet) eller att ge oss en tankepaus för att planera talet – vi lägger hellre in något utfyllnadsord istället för att tystna helt (liksom, typ). Orden kan också vara en markör för att den som talar behöver hjälp med en formulering: typ, eeeeeh, vahettere.
Språkvetare ser alltså inte att småorden behöver bekämpas, utan tvärtom ser vi att de är en naturlig del av det talade språket.
Läs gärna mer om småord i artikeln ”Småordens olidliga skönhet” av Maja Aase i Språktidningen 2/2010.
/Lena Lind Palicki, språkvårdare i svenska på Språkrådet
