Rymdfärder hotas av soppatorsk
För första gången på nästan 30 år har plutonium-238 tillverkats i USA. Den radioaktiva isotopen är oumbärlig för att driva sonder på väg långt ut i rymden.
Bild: ESA/Hubble, M. Kornmesser, doe, NASA
Den radioaktiva isotopen plutonium-238 är oumbärlig för att förse rymdsonder med el när solenergin inte räcker till under färder långt ut i rymden. Det är värmen från det radioaktiva sönderfallet som omvandlas till elektricitet i sådana system, som finns på bland annat Cassinisonden runt Saturnus, New horizons som flög förbi Pluto förra året och även Curiosityrobotarna på Mars.
Men förråden börjar sina. Många har sett krisen närma sig då den amerikanska plutoniumreserven för civila ändamål nu bara är på 35 kilo, vilket endast räcker till ett par framtida rymdresor (se F&F 7/2015). Eftersom plutonium sönderfaller, är bara hälften användbart i nuvarande skick. Resten hoppas man uppgradera genom att spä ut det med nyproducerat plutonium.
Isotopen plutonium-238 förekommer inte naturligt. Den tillverkas i reaktorer från ämnet neptunium-237, som har samma antal neutroner i atomkärnan men innehåller en proton mindre. När pellets av neptunium bestrålas med neutroner bildas plutonium-238.
Med start 2019 kommer 400 gram plutonium att kunna produceras årligen i USA på detta sätt. Målet är att senare komma upp i närmare 1,5 kilo per år. Planen är också att utveckla nya och effektivare kraftsystem, som kan utvinna mer energi ur samma mängd plutonium.
Den planerade Mars 2020-roboten ska utrustas med fyra kilo plutonium, som alltså redan finns i lager. Nästa sond till Jupiters måne Europa ska dock få sin elkraft från solpaneler i stället.
