Krönika: Människan är den bästa härmapan

Kultur – är det vad som skiljer människan från resten av jordens miljontals djurarter? För att kunna svara på den frågan krävs en definition av begreppet kultur. Efter livliga diskussioner verkar allt fler ställa upp på att kultur är summan av de regelverk och levnadsvanor som existerar inom ett visst bestånd av en viss art och som sprids genom efterapning, inte av genetiska faktorer. Människans förmåga till talat språk, till exempel, är en evolutionär anpassning som uppkommit och finslipats genom naturligt urval – men det är intryck och påverkan från individens sociala miljö som avgör om hen talar svenska eller swahili.

Existerar kultur då även hos andra arter än människan? Javisst! Beteendeforskarna upptäcker kultur, eller med ett annat ord traditioner, hos den ena arten efter den andra: guppyer, getingar, gäss – varhelst man letar går det att hitta beteenden som inte styrs av genetiska program, utan kopieras från andra individer, inte minst föräldrar och släktingar.

Christoph Boehm, berömd primatforskare vid universitetet i Leipzig, har tillsammans med sitt team i många år studerat tre separata schimpanspopulationer i en nationalpark i Elfenbenskusten och upptäckt ett tjugotal tydliga skillnader mellan deras kulturer. I ett av bestånden krossar schimpanserna en viss typ av hårda nötter genom att placera dem på en sten och slå sönder dem med en annan sten. I de två andra bestånden används i stället ett slags hammare och städ av hårt trä. Även för att komma åt termiter och myror – proteinrika delikatesser som schimpanser älskar att sätta i sig – används olika strategier. I ett av bestånden sticker aporna ner en lagom tjock kvist i myr- eller termitboet och slickar i sig de insekter som bitit sig fast när kvisten dras upp. I de två andra bestånden är knepet i stället att stoppa ner hela handen eller armen och sedan slicka i sig de insekter som åker med upp.

Schimpanser föds in i en viss kulturell miljö. Dock är det bara hannarna som livet ut stannar kvar i barndomshemmet. När honorna drabbas av sin första brunst, om inte förr, smiter de i väg till en annan grupp, där hannarna vanligtvis ger dem ett varmt välkomnande. Men i sin nya sociala omgivning måste honorna då snabbt anamma rådande kultur, annars hamnar de i onåd. Acceptans och i sinom tid fortplantning kräver smidig anpassning till regelverket i den nya miljön.

Kultur är således en social företeelse som sprids genom efterapning. I en schimpansflock kollar varje individ hur tongivande medlemmar beter sig och härmar deras beteende. Vi skymtar en antydan till den viktiga roll som kopiering och uniformitet kommit att spela i människans samhällen. En väsentlig skillnad är att det naturliga urvalet har begåvat oss människor med förmågan att utveckla ett ordrikt och flexibelt språk, vilket onekligen underlättar samarbetet i våra samhällen. Men den allra viktigaste skillnaden mellan människans kultur och alla andra arters är att den är kumulativ, vilket betyder att en innovation lägger grunden till nästa, som ett slags ränta på ränta.

Schimpansernas skicklighet i efterapande har åstadkommit en synnerligen imponerande kultur, men eftersom den inte är kumulativ och inte bärs upp av ord och meningar, så lär den inte duga till att rädda artens fortlevnad genom alla de påfrestningar som den utan tvivel kommer att utsättas för i en allt trängre värld.