Snurren avslöjar hålet

Ett svart hål är en punkt i rymden som vi inte kan se men som märks genom sin stora tyngdkraft. Området runt det svarta hålet släpper inte ifrån sig någonting när det väl fångat in något – inte ens ljus. Gränsen för detta område kallas för händelsehorisonten.

Svarta hål kan skapas som en rest när en tung stjärna exploderat. I centrum av galaxer tror vi att det finns så kallade supermassiva svarta hål – de kan väga flera miljarder solmassor.

I mitten av vår egen galax, Vintergatan, finns ett ganska ”lätt” svart hål, som väger några miljoner solmassor.

Vi vet att svarta hål finns eftersom vi ser hur de påverkar sin omgivning. Materia som är på väg att falla in i ett svart hål samlas i en ”uppsamlingsskiva” som roterar mycket snabbt. Man kan avgöra hur tungt objektet innanför skivan är genom att mäta hur snabbt skivan roterar. På så sätt kan man räkna ut att det måste vara ett svart hål som den snurrar runt. Skivan blir dessutom väldigt het och strålar intensivt i röntgenstrålning – det är ett annat sätt att upptäcka ett svart hål. Ofta skickas det också ut kraftiga jetstrålar från polerna på området runt det svarta hålet.

/Susanne Aalto, professor i radioastronomi, Onsala rymdobservatorium