FRED: ”Kärnvapen kan leda till besinning”

Nobels fredspris 2017 tilldelas den internationella anti-kärnvapenkoalitionen ICAN (International campaign to abolish nuclear weapons) ”för deras arbete med att uppmärksamma de katastrofala humanitära konsekvenserna av all användning av kärnvapen, och för deras banbrytande insatser för att åstadkomma ett fördragsbaserat förbud mot sådana vapen”.

ICAN grundades 2007, har 468 partnerorganisationer i över hundra länder och arbetar för att begränsa antalet kärnvapen.

– Det var ett rätt väntat val, säger Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Norska Nobelpriskommittén brukar uppmärksamma nedrustningsfrågor med viss regelbundenhet, och nu var det några år sedan sist.

Isak Svensson menar att Nobels fredspris pendlar mellan att premiera idealism och realism – alltså goda uppsåt kontra verkliga insatser ”på marken”. Årets pris handlar mer om goda intentioner.

– Jag tror inte att priset kommer att få så stor påverkan, säger han.

Andra forskare är mer kritiska.

– Det är förstås både rimligt och förståeligt att ge ICAN Nobels fredspris, säger Gunnar Åselius, som är professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan. Men man kan även argumentera för att kärnvapen varit stabiliserande och bidragit till frånvaron av stormaktskrig efter 1945.

Gunnar Åselius poängterar att efterkrigstiden är en unik epok i världshistorien, eftersom så gott som all tidigare kapprustning mellan stormakter har resulterat i krig. Det har varit det normala. Mycket tyder därför på att kärnvapnen har höjt tröskeln för att inleda krig. Historiskt sett har Europa haft regelbundna stormaktskrig från senmedeltiden fram till 1945, en period på ungefär 500 år.

– Det kan finnas många förklaringar till den långvariga freden i Europa efter 1945, men närvaron av kärnvapen är en delförklaring. Jag är därför inte säker på att en kärnvapenfri värld skulle vara fredligare än en värld med kärnvapen, säger Gunnar Åselius.

Han exemplifierar med när den amerikanske presidenten J.F. Kennedy mördades 1963 av en person som tillbringat en tid i Sovjetunionen och troligen haft kontakter med deras säkerhetstjänst.

– Parallellerna till mordet på Franz Ferdinand i Sarajevo sommaren 1914 är rätt uppenbara. Då ledde det till en konflikt mellan två länder som snabbt eskalerade till världskrig. Men på 1960-talet var alla inblandande på det klara med att en sådan stormaktskonflikt skulle kunna leda till ett förödande kärnvapenkrig som ingen vill ha och som dessutom inget land skulle kunna vinna.

Kommer vi någonsin att få en kärnvapenfri värld?

– Nej, det tror jag inte. Inget kärnvapenland vill skrota alla sina kärnvapen. Och ett land som Ryssland är en stormakt enbart på grund av sina kärnvapen. Enbart. Deras ekonomi är usel, de exporterar bara råvaror, deras infrastruktur faller sönder, de har massor av problem vad gäller korruption och politisk kultur. Men de har kärnvapen. De kommer inte att släppa dem.

Hur ser du på riskerna för ett kärnvapenkrig?

– Jag håller det för extremt osannolikt. Det är klart att det kan ske ge genom misstag eller om någon blir galen. Men inte ens Nordkorea vill ju ha kärnvapenkrig. Däremot är kärnvapnen ett sätt för dem att kunna idka utpressning mot omvärlden.

Men är det inte bra med ICAN:s insatser då?

– Jodå, men man måste även inse att kärnvapnen har medfört ett slags besinning i den globala säkerhetssituationen. En terrorbalans. Tänk till exempel på Kubakrisen 1962, där tror jag återigen att risken för kärnvapenkrig medförde att båda parter till varje pris ville undvika en konfrontation som kunde leda till krig.

Gunnar Åselius poängterar att kärnvapnen är synnerligen opraktiska. De är egentligen inte gjorda för att användas. De är inte anpassade för krig i den bemärkelse som den preussiske krigsteoretikern och generalen Carl von Clausewitz menade när han talade som ”krig som politikens fortsättning”.

– Det är svårt att i nuläget föreställa sig några som helst politiska mål som kan säkras genom att använda kärnvapen, säger han. Det enda de kan användas till är att avskräcka från krig.

Nobelpris 2017 fred

”… for sitt arbeid med å påpeke de katastrofale humanitære konsekvensene av enhver bruk av atomvåpen og for sin banebrytende innsats for å få til et traktatfestet forbud mot slike våpen.”