Han ger röst åt instängda hjärnor

Efter en motorcykelolycka hamnade John i ett vegetativt tillstånd. Hjärnforskaren Adrian Owen hittade ett sätt att kommunicera med honom. En av frågorna till John var: ”Vill du dö?”

Publicerad
Adrian Owen, professor i kognitiv neurovetenskap vid University of Western Ontario i Kanada.
Bild: Martin R. Coleman

I boken Into the gray zone berättar den brittiske hjärnforskaren Adrian Owen om sina försök att få kontakt med svårt hjärnskadade patienter. De flesta befinner sig i ett så kallat vegetativt tillstånd, vilket innebär att de inte visar några tecken på att vara medvetna om sig själva eller sin omgivning.

En av patienterna, John, fick ligga i en hjärnkamera och svara på frågor genom tänka på tennis om svaret var ja, eller tänka på rummen i sitt hem om svaret var nej. Tankarna ger helt olika mönster av aktivitet i hjärnan. Metoden fungerade utmärkt.

I sin nya bok avslöjar Adrian Owen att hans kollega, den belgiske neurologen Steven Laureys, ställde en mycket svår fråga till John: Vill du dö? Det var den enda fråga som John inte svarade på.

1 | Vad skulle ni ha gjort om han hade svarat ja?

– Det händer fortfarande att jag vaknar kallsvettig och tänker på det. Jag vet inte. Han var medicinskt stabil. Antagligen skulle vi ha berättat om det för hans familj, men det skulle inte ha påskyndat hans död. Det skulle ha krävt en rättslig prövning.

2 | Har någon ytterligare patient i motsvarande situation fått samma fråga?

– Nej.

3 | Skulle du själv vilja fortsätta leva om du hamnade i ett vegetativt tillstånd?

– Då skulle jag hoppas att någon lägger mig i en hjärnkamera och frågar vad jag vill. Jag tror att det är en oerhörd börda för anhöriga att fatta ett sådant beslut, även för en make att fatta ett beslut för sin fru eller tvärtom. De känner varandra utan och innan, men det är förstås en väldigt svår situation om man ska bestämma om någon annan ska leva eller dö. Så jag vill få bestämma själv.

4 | Hur vanligt är det att människor i ett vegetativt tillstånd faktiskt är vid medvetande?

– Flera studier med hjärnkamera visar att andelen är ungefär 20 procent. Min personliga uppfattning är att andelen är högre. Det beror på att det är svårt för patienterna att följa alla instruktioner medan de ligger i kameran. Det är lätt att få ett falskt negativt svar om patienten blir trött och kanske somnar. Så med all säkerhet finns det fler medvetna patienter än dem vi lyckas få kontakt med.

5 | På vilket sätt har du använt metoden till att göra livet bättre för människor som saknar andra sätt att kommunicera?

– Vi har frågat patienter om de har ont någonstans. Det är en bra fråga, eftersom det finns sätt att behandla smärta. Etiskt är det enormt mycket enklare än att ställa frågan ”vill du dö?”

6 | Är du säker på att patienterna du beskriver verkligen är medvetna? Är det inte tänkbart att deras hjärna reagerar reflexmässigt när du ber dem att tänka på tennis eller på sitt hem?

– Helt säker kan jag inte vara. Men ingen har visat att en människa på kommando kan aktivera en specifik del av hjärnan i en halv minut utan att vara medveten.

Into the gray zone

Adrian Owen
Simon & Schuster

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor