Irriterande läsning om känslor

Den amerikanska psykologen och hjärnforskaren Lisa Feldman Barretts ambitiösa bok om känslor känns irriterande på flera sätt. Det är delvis ett gott betyg.

Författaren har lång erfarenhet av att studera människors känslomässiga reaktioner i laboratorieförsök. Hon är kritisk mot det hon kallar den klassiska bilden av känslorna. Den går ut på att hjärnan har klart avgränsade avdelningar för specifika känslor, och att känslorna i grunden är medfödda och automatiska reaktioner på yttre stimuli.

Lisa Feldman Barretts beskrivning av den etablerade vetenskapen är något överdriven, nästan som en karikatyr. Men med utgångspunkt i konkret forskning ifrågasätter hon många av de invanda uppfattningar om känslor som faktiskt finns, till exempel att känslor är något väsensskilt från tankar.

Som alltid är det irriterande att behöva omvärdera sina fördomar, men det öppnar för nya perspektiv. Ifrågasättandet är positivt. Kritiken är väl genomtänkt.

Problemet är att författarens egen tolkning av hur känslorna fungerar är så dunkel. De är beroende av kulturellt betingade ”emotionella koncept” och reglerar en ”kroppsbudget”. Vad betyder det? I stället för att räta ut frågetecknen ägnar Lisa Feldman Barrett sida efter sida åt klämkäcka självhjälpsresonemang om hur viktigt det är att äta, sova och träna rätt för att ha ett sunt känsloliv. Det är bara irriterande.