Astronomer använde galax som kikare
Svenska astronomer har studerat en supernova sju miljarder ljusår bort med hjälp av gravitationens förmåga att förstärka ljuset.
Gravitationen böjer rumtiden, vilket leder till att ljusstrålar får böjda banor. En ansamling av massa, till exempel en galax, kan på så vis fungera som en teleskoplins som böjer och fokuserar det ljus som passerar förbi. Nu har en grupp astronomer vid bland annat Stockholms universitet upptäckt en supernova, vars ljus förstärktes nästan 50 gånger av en sådan gravitationslins. Linsen förvrängde samtidigt ljuset, så att fyra bilder av supernovan nådde jorden, ett så kallat Einsteinkors.
Supernovan var av en typ som astronomin förstår sig på mycket väl, och som därför används som ett slags standardljus för att avgöra hur långt borta olika galaxer befinner sig. Att kunna studera extra avlägsna supernovor på det här sättet möjliggör bättre mätningar av universums expansion, och ger kunskap om mycket avlägsna galaxer.
Problemet är att en gravitationslins ligger där den ligger och inte kan riktas mot det objekt man vill studera. Det gäller alltså att ha tur och lyckas titta just när linsen befinner sig mitt emellan jorden och en galax där en stjärna råkar explodera och bilda en supernova. I framtiden hoppas forskarna kunna fånga ett sådant sammanträffande ungefär en gång om året.
