Lättviktigt

Kampen om titeln ”världens lättaste material” har pågått sedan 1931, då Samuel Stephens Kistler uppfann aerogel. Det framställde han genom att ersätta vätskan i en gel med en gas. I början användes gas av olika metalloxider och 50 år senare togs kolbaserade aerogeler fram.

Aerogelerna är extremt porösa och bara 1–15 % av deras vikt utgörs av fast material. De är väldigt starka, men samtidigt mycket sköra och krossas lätt vid slag till små partiklar – de förintas i ett dammoln!

De flesta aerogelerna baseras på silikater och har en densitet på 1 mg per kubikcentimeter, vilket är lägre än luft. En sådan aerogel hade länge världsrekordet i låg densitet för material tillverkade av människan. Under 2010-talet har det dock pressats ned ytterligare, i allt snabbare takt.

2011 framställdes materialet ”ultralight metallic microlattice” med en densitet på 0,9 mg/cm³, men redan året därpå kom aerografit med en täthet på ynka 0,2 mg/cm³. Fast gränsen var inte nådd. 2013 sänktes rekordet till en densitet under gasen heliums!

Ett japanskt laboratorium meddelade att de framställt ”graphene aerogel” eller aerographene, med en densitet på 0,16 mg/cm³, jämfört med heliums 0,179 mg/cm³. Det baseras på grafener, kolskikt som bara är några atomer tunna.

Materialet har extrema absorptionsegenskaper. Aerografen kan suga upp 900 gånger sin vikt av olja, men absorberar däremot inte vatten. Därför skulle det kunna användas till att sanera oljeutsläpp. Att filtrera växthusgaser kan vara ett annat användningsområde, superlätta byggmaterial och isolering ytterligare andra.

Fråga: Hur mycket väger luft?