Hotet som vi inte får glömma bort

Just den här gråa novemberdagen då jag skriver detta inleds den internationella antibiotikaveckan. En vecka då läkare, forskare och myndigheter kraftsamlar för att lyfta frågan om hoten kring antibiotikaresistens. Hotet är så allvarligt och kan få sådana hemska konsekvenser att det är svårt att förstå. Det finns beräkningar som talar om minst 10 miljoner döda per år redan 2050.

Sjukvården är helt beroende av tillgången till effektiva antibiotika. Utan den möjligheten kommer många av oss att dö i lunginflammation, urinvägsinfektion och infekterade sår. Borrelia, tuberkulos och gonorré går inte att bota. Och tack vare antibiotika är det möjligt att genomföra transplantationer, använda cellgifter och rädda för tidigt födda barn.

Men allt fler bakterier blir resistenta. Bara under 2018 har ungefär en halv miljon människor i världen dött av bakterieinfektioner som inget antibiotikum biter på.

Resistens är bakteriernas naturliga sätt att anpassa sig till sin miljö för att överleva. Och ju oftare de utsätts för antibiotika desto snabbare går resistensutvecklingen. Därför är det viktigt att medicinen används på rätt sätt och bara när den verkligen behövs.

Men det slösas och slarvas med antibiotika över hela jorden och antibiotikaresistenta bakterier känner inga gränser. För att komma till rätta med detta gigantiska problem måste vården, läkemedelstillverkare, forskare och livsmedelsproducenter arbeta tillsammans. Det spelar också roll vad vi som enskilda individer gör.

De flesta läkare inser allvaret. Men det finns alltid undantag. I F&F 7/2018 skrev vi om en typ av antibiotikaresistent gonorré. I samma reportage och i en uppföljande artikel, visade vår redaktör Per Snaprud att det är mycket enkelt att köpa fel typ av antibiotikum i fel dos via nätläkare. Och det utan att patienten undersöks. Och utan att sjukdomen rapporteras enligt smittskyddslagen för allmänfarlig sjukdom.

Företagen bakom sajterna gömmer sig genom att vara registrerade i länder med bristfällig kontroll och anlitar läkare från länder som inte är så noga med vare sig smittspridning eller resistens. Men, visade det sig, en av de förskrivande läkarna har svensk läkarlegitimation och är anställd på ett sjukhus i Östergötland. Och med sitt agerande har han åsidosatt patientsäkerheten, smittskyddslagen och smittspårningen, samt eventuellt bidragit till att antibiotika skrivits ut i onödan, eftersom han inte har försäkrat sig om att patienten är smittad. När Per Snaprud försöker få en kommentar från den aktuella läkaren lägger denne bara på luren.

Efter vår granskning har nu smittskyddsläkaren i länet anmält läkaren till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Vi får hoppas att granskningen leder till en förändring, både hos läkaren och nätsajterna. Vi återkommer såklart med besked om hur det går. Och vill du läsa mer om antibiotika och resistens så har vi skrivit många artiklar i ämnet och dem hittar du på vår sajt www.fof.se.