Vi behöver våra ritualer
I bland dröjer det innan man upptäcker vardagens små tekniska revolutioner. Nu senast när jag gick på bio behövde jag inte hämta ut någon pappersbiljett. Det har säkert varit så i över ett år – och det är bara en liten detalj – men jag gillade att visa upp telefonen vid ingången.
Lika enkelt är det att använda appen för tågbiljetter. Där kan jag först boka, sedan se exakt när tåget går och vilket spår och sist visa biljetten för konduktören. I appen syns också om tåget är försenat, och det lindrar i alla fall lite.
Det papperslösa kontoret har varit en ständigt förlöjligad framtidsvision sedan det lanserades på 1970-talet. Fram till för tio år sedan ökade i stället papperskonsumtionen, och produktionen. Men nu har produktionen planat ut och papperet ersätts allt oftare av elektronik.
Samtidigt finns det områden där inget tycks hända. Hur vi röstar är ett exempel.
Du kan förtidsrösta, du kan rösta utomlands, och om du till exempel är sjuk, funktionshindrad eller i fängelse, så kan du rösta med bud eller med ambulerande röstmottagare. Staten gör allt för att det ska vara enkelt att rösta. Säkert är detta en orsak till vårt höga valdeltagande. Men oavsett var du röstar gör du det med papper och kuvert.
I detta nummer av Forskning & Framsteg kan du läsa en artikel om digital röstning i Estland. Där har man kunnat rösta elektroniskt sedan 2005. Det är en lockande väg. Men av flera skäl ligger inte Sverige i framkant här.
Det går att dra en parallell till magasinsläsande.
Själv läser jag numera ofta tidningar och tidskrifter digitalt. Det är enkelt, snyggt, billigt och till viss del miljövänligare. Men några tidningar, till exempel Forskning & Framsteg, läser jag fortfarande helst på papper. För mig är det nämligen skillnad på läsande och läsande.
När jag sätter mig i fåtöljen hemma – eller i tyst avdelning på tåget – är läsandet en del av en ritual. Jag stänger ute världen och försvinner in i magasinet. Det finns inga sociala medier som drar, inga pushnotiser som poppar upp eller e-brevsutskick som plingar – och stör.
När jag läser i min telefon – på tunnelbanan eller i köket – då är det en annan känsla. Det är mer jobb, mindre fritid. Mer effektivt och informationsinhämtande. Mindre kulturell upplevelse.
Det ena läsandet är inte bättre än det andra. Men det är annorlunda. Kanske handlar det om ritualer.
Det är skillnad på å ena sidan den praktiska biobiljetten, det enkla bullkvittot, nyheterna från morgontidningen, och å andra sidan magasinsupplevelsen, eller att gå och rösta.
I båda fallen finns det stora inslag av informationsöverföring, men i det senare fallet finns också ett viktigt inslag av kulturell rit. Det är en social handling att läsa, eller att rösta.
När de rullande trottoarerna, månturismen och privathelikoptrarna är här så kommer vi också att rösta smart elektroniskt, och njuta av lässtunder med någon ny fantastisk apparat. Och när det händer kommer vi att skapa nya riter kring röstande och läsning. För även om tekniken förändrar mycket, så är det kulturella och sociala behovet konstant.