Vi tycks ha blivit trevligare än våra föräldrar
Enligt Flynneffekten blir människan som art hela tiden lite mer intelligent – även om man nyligen sett en viss nedgång i Skandinavien. Känner man till fler förändringar över tid av våra psykologiska egenskaper?
/Jakob
Genom att låta flera generationer göra samma intelligenstest vid en viss ålder har man exempelvis kunnat visa att dagens generation av 20-åringar är intelligentare än föregående generationers 20-åringar. Denna förändring, den så kallade Flynneffekten, anses vara orsakad av förbättringar i bland annat utbildningsnivå, hälsa och nutrition. Man har också visat att förbättringen i intelligens är större i de länder som har haft en större förändring av levnadsförhållanden än i länder med mindre förändringar. I linje med detta har senare års forskning kunnat visa att Flynneffekten är något större för kvinnor än för män, vilket kan bero på att kvinnor i ett internationellt perspektiv ofta startar på en lägre nivå vad gäller exempelvis utbildningsnivå.
I vilken utsträckning andra psykologiska egenskaper och förmågor har förbättrats är betydligt mindre utforskat. En svårighet är att man måste ha ett relativt stort antal deltagare för att upptäcka en förändring, men också att personerna som undersöks från olika generationer måste vara jämförbara. Nationella mönstringsdata är en vanlig källa, men begränsar vilka psykologiska egenskaper som kan undersökas. I en ny studie, med mönstringsdata från finska män födda mellan 1962 och 1976, undersökte man om personligheten hade förändrats. Männen var ungefär 20 år när de testades. Resultaten visade att personlighetsdrag som att vara extrovert, samvetsgrann och känslomässigt stabil ökade hos de finska männen. Generellt såg man alltså att de personlighetsdrag som anses vara positiva – och som i den här undersökningen var förknippade med hög inkomst – hade stigit i ungefär samma utsträckning som intelligens. Givet att vi tror att finska män är ungefär som alla andra, bör vår personlighet alltså vara lite mer tilltalande än våra föräldrars.
/Agneta Herlitz, professor i psykologi, Karolinska institutet