Hur mycket växthusgaser släppte bisonoxarna ut?

När européerna kom till Nordamerika kan antalet bisonoxar på kontinenten ha varit tiotals miljoner. Trots att dessa hjordar måste ha varit en oerhört imponerande syn så representerar de ändå en onaturligt låg förekomst av stora djur. När de första människorna kom till Amerika för cirka 15000 år sedan fanns där förutom bison även hjordar av mammutar, mastodonter, hästar och jättetrögdjur – kanske sammanlagt mer än 100 miljoner stora däggdjur på de nordamerikanska vidderna. De djur som stått för den största naturliga metanproduktionen är sålunda förmodligen inte stora bison- och antilophjordar i historisk tid, utan de hjordar av många olika arter som tidigare strövade omkring på nästan hela jorden, fram till den stora massdöden under slutet av den senaste istiden.

Antalet stora betesdjur på jorden före den stora massdöden (som huvudsakligen orsakades av människan) bedöms ha varit i samma storleksordning som dagens hjordar av tamboskap, och därmed ha gett ungefär samma bidrag till växthuseffekten. Världens köttboskap orsakar i dag utsläpp av cirka 2,5 gigaton koldioxidekvivalenter i form av metan och nitrösa gaser (ungefär 5 procent av människans utsläpp av växthusgaser). Det är alltså på ett ungefär jämförbart med hur mycket utsläppen från vilda växtätare tidigare har minskat. Men ett sådant resonemang tar inte hänsyn till övriga utsläpp som är knutna till modern köttproduktion. När dessa inkluderas hamnar siffran på närmare det dubbla. Det tar heller inte hänsyn till att vi i dag har många andra källor av växthusgaser. Man skulle kunna säga att metanproduktionen från boskap vore oproblematisk om inte mänsklig aktivitet även producerade växthusgaser i andra sammanhang. Men eftersom den gör det så kan en minskning av metan från köttproduktion vara ett sätt att minska den globala uppvärmningen.

/Søren Faurby, forskare i systematik och biodiversitet, Göteborgs universitet och GGBC (Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier)