Kan föräldrar göra sina barn ömtåliga?

I litteraturen används ofta begreppet sköra barn för de barn som har svårt att hantera och reglera intryck från den egna kroppen och från omvärlden. Barnen beskrivs inte sällan som temperamentsmässigt känsliga. Andra barn är sköra av medicinska skäl – de kan vara för tidigt födda, ha kroniska sjukdomar eller medfödda eller förvärvade funktionsnedsättningar.

Ett bra föräldraskap innebär att pålitligt och över tid uppfatta variationer i sitt barns beteende, sätta sig in i barnets perspektiv och tolka hur barnets behov på kort och på lång sikt bäst kan tillfredsställas. Olika föräldrar har olika lätt för detta, beroende på personlighet, erfarenheter och sammanhang. Gemensamt för alla sköra barn, oavsett bakgrund, är att de behöver föräldrar som är extra lyhörda och engagerade i att hjälpa dem att utveckla sina unika resurser – föräldrar som ger stöd i att övervinna hinder, men som också ger tröst när svårigheterna tornar upp sig.

Det finns inte så mycket forskning specifikt om överbeskyddande föräldrar, men generellt kan sägas att föräldrar med förvrängda föreställningar om sitt eget föräldraskap och sitt barns möjligheter lättare misstolkar sitt barns beteende. Eftersom barnet är programmerat att utveckla anknytning till den som regelbundet tar hand om det, försöker det alltid anpassa sig till den omvårdnad som föräldern erbjuder. Barnet kommer på sikt att uppfatta förälderns föreställningar som sina egna genuina behov, till exempel att aldrig klättra högt eller cykla fort. I forskningen som görs på grupper av föräldrar och barn beskrivs detta som att samband råder mellan föräldrarnas inre föreställningar och barnens anknytningsmönster.

Sammanfattningsvis tycks alltså båda de samband finnas som du undrar om: föräldrar som på ett lyhört sätt anpassar sin omvårdnad till vad de sköra barnen kan hantera, och föräldrar som kontinuerligt misstolkar sina barns behov och där barnen löper risk att tillägna sig en inlärd ömtålighet från sina överbeskyddande föräldrar. Att den senare kategorin skulle dominera finns det nog inga belägg för. Men glädjande nog finns interventionsmetoder för föräldrar som behöver hjälp att utveckla sin lyhördhet.

/Pia Risholm Mothander, docent i utvecklingspsykologi, Stockholms universitet