Fnissa åt universums gåtor

Populärvetenskap kan lätt bli en rad fakta staplade på varandra. Men mellan alla fakta finns så mycket annat. Själva arbetet med att pussla ihop kunskapen är till exempel nog så spännande. Men det som kittlar fantasin allra mest är kanske frågorna, gåtorna, det vi ännu inte känner till.

Boken Vi har ingen aning handlar om de där stora och djupa frågorna som får det att svindla lite. Vad är rum? Vad är tid? Varför består vi av materia och inte av antimateria? Frågorna presenteras på ett skojfriskt vis, långt ifrån att bli högtidligt eller tungt. Sidorna är strösslade med teckningar som både driver resonemanget framåt och bryter upp det med lustigheter.

Det är svårt att översätta ordvitsar och boken är skriven på engelska, men den svenska översättningen funkar fint. Det som inte klaffar är möjligen att en bild har hamnat fel på något ställe, där den skulle kunnat tillföra information i texten.

Teckningarna är en stor del av behållningen. Barnen kastar sig nyfiket över boken och vill läsa, och sedan fastnar de både för humorn och för de stora tankarna. ”Häftigt!” säger de. Själv har jag hört – och själv skrivit om – alla de här sakerna förut. Likafullt sitter jag här och fnissar åt hur galet det är att det bara är fem procent av universums innehåll som vi har en aning om vad det består av.

Det har slagit mig ibland, till exempel i Andrev Waldens skriverier om rymden, att det är något med de jättestora perspektiven som ganska lätt blir humoristiskt. Rymden är så enorm att det är knasigt. Det sublima är granne med skrattet.

Vi har ingen aning är god underhållning, och samtidigt en fin orientering i vad fysiken vet och inte vet om universum.