Blir vi mätta på livet?
Vår nyfikna ungkatt har blivit en blasé och skeptisk medelålders katt. Den tydliga personlighetsförändringen verkar både förprogrammerad och evolutionärt begriplig. (En ung individ behöver lära sig saker, en äldre ska inte ta risker och slösa med energi …) Det vore väl rimligt att något liknande fanns förprogrammerat även hos oss människor, och det är ju en vanlig uppfattning att unga är mer öppna och nyfikna och äldre mer konservativa. Vad vet man om detta?
/Mathias
Bild: Istock
Svar: När man som psykolog läser om Mathias levnadsmätta katt associerar man till personlighetsdraget Öppenhet, som beskriver människors grad av ”intresse för fantiserande, konstupplevelser, känslonyanser, aktiviteter av olika slag, nya idéer och nya värderingar” (citat från Psykologilexikon på Psykologiguiden.se, uppslagsordet ”femfaktormodellen”).
Mathias katt skulle sannolikt få ett lågt värde på denna personlighetsskala. Longitudinella undersökningar på människor visar att vi som 75-åringar i genomsnitt är något mindre öppna än då vi var yngre, men skillnaden är verkligen inte stor. Faktum är att öppenhet hör till de mer stabila personlighetsdragen under livsspannet. Annat är det med dimensionerna vänlighet, samvetsgrannhet och emotionell stabilitet, som alla ökar påtagligt med åldern i genomsnitt. Den allmänna trenden är alltså att vi människor blir snällare, ordningsammare och mindre neurotiska med åldern.
/Stefan Hansen, professor i biologisk psykologi, Göteborgs universitet
Har du en fråga till redaktionen? Mejla fraga@fof.se så tar Anders Nilsson, vetenskapsjournalist och redaktör för avdelningen Frågor + Svar, emot den.
