Därför spelar färgen på placebon roll

I studien har forskarna tittat på ungefär 100 artiklar från högt ansedda publikationer, och hittat stora brister i hur detaljerat placebobehandlingen beskrivs. I synnerhet genom att data utelämnats om exempelvis vilket ämne placebon bestått av, hur den varit utformad, vem som gett behandlingen, och hur. Detta trots att det finns väletablerade riktlinjer både för hur den aktiva- och placebobehandlingen ska beskrivas i en studie.

Karin Jensen är docent på Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap. Hon forskar om placebo och frustreras ofta över hur bristfälligt den beskrivs:

– Jag tror att man underskattar det som kan hända i placebogruppen. Att man mest ger placebobehandling för att det är ett krav, och glömmer att den gruppen också har processer som är värda att ta vara på och mäta, säger hon.

I en studie vill man att placebon ska vara så lik den aktiva behandlingen som möjligt när det gäller färg, form, storlek och till och med bieffekter – men utan att ge samma behandlande effekt. Patienterna ska heller inte få veta om de får placebo eller en aktiv behandling. På så vis vet forskarna att de bara mätt effekten av själva ämnet i läkemedlet.

Det som kallas ”placeboeffekten” är nämligen en stark mekanism hos oss människor, och innebär att vi kan få lindrade symtom av saker som inte alls har med själva ämnet i läkemedlet att göra. Storlek, och till och med färgen på tabletterna kan exempelvis spela roll för hur vi upplever att medicinen verkar.

Ta följande exempel. Säg att man, i en studie för lugnande medicin, ger placebogruppen röda piller medan den aktiva får blåa. Om gruppen med den aktiva behandlingen sedan känner sig lugnare behöver det inte bara bero på att läkemedlet hjälpte dem. Tabletternas färg kan ha gett dem ett större förtroende för behandlingen, skapat högre förväntan, och därmed starkare placeboeffekt.

Står inte färgen på placebogruppens tabletter med i forskningsartikeln är det omöjligt för andra forskare att veta om det var någon skillnad.

I förlängningen kan oexakta resultat påverka de patienter som i slutänden faktiskt ska få den riktiga behandlingen.

– Om det inte är lika procedurer mellan grupperna blir det mer ”brus” i studien, och svårare att se vad som verkligen skiljer äkta behandling från placebo. Även om placeboeffekten kanske inte är relevant för behandlingar mot exempelvis benbrott, så kan det göra stor skillnad när det gäller allergier, Parkinsons, och psykisk ohälsa. Sådant som har en tät interaktion med hjärnan, säger Karin Jensen.

I framtiden hoppas hon att dagens rekommendationer ska stramas åt:

– Det skulle vara bra med en standard som tvingade forskarna att beskriva det som har gjorts med placebogruppen för sig, precis som vi förväntar oss att det görs vid aktiv behandling, säger hon.

Studien heter ”Inadequate description of placebo and sham controls in a systematic review of recent trials” och är publicerad i European Journal of Clinical Investigation