Blir det ett historiskt val?
Valrörelsen inför EU-valet ser ut att bli mer omfattande än tidigare. Här ger två statsvetare sin bild av läget.
EU-kritiker mobiliserar
1 | Många beskriver det kommande valet till Europaparlamentet som historiskt viktigt. Håller du med om det – och i så fall varför?
– Valet blir vad de inblandade aktörerna gör det till. I sig självt är det ju ett vanligt Europaparlamentsval, där vi ska avgöra vilka ledamöter som ska sitta i parlamentet och rösta för olika förslag till lagstiftning som kommissionen lägger fram.
– Men med det sagt så finns det tecken på en ökad mobilisering bland EU-kritiska partier, oftast på högerkanten, som tidigare inte har varit så aktiva och vars väljare inte har röstat i lika hög utsträckning som andra partiers sympatisörer. Där talas det nu om att förändra EU inifrån, i stället för att gå ut ur EU. Beroende på hur stora de här partierna blir kan det påverka inriktningen på lagstiftning och politik inom EU. Men det kommer fortfarande att ske inom de ramar som har satts av medlemsstaterna. För det är ju inte så att Europaparlamentet kan tilldela sig själv nya uppgifter, det är fortfarande styrt av fördragen där det står vad man får göra.
– Det kan också tänkas att den här mobiliseringen av EU-kritiker i sin tur leder till en mobilisering bland väljare som tycker tvärtom, så att kanske även de i högre grad går och röstar. Därför är det svårt att i dagsläget sia om utgången.
2 | Vad tycker du själv är mest intressant inför detta val?
– Jag är väldigt nyfiken på hur valdeltagandet kommer att påverkas, både i Sverige och i övriga Europa. Vi ser att det har varit mer och tidigare uppmärksamhet på det kommande valet i medier än det har varit tidigare år. Och fokus har i högre utsträckning varit på europeiska frågor och lagstiftningsärenden inom unionen, i stället för utspel för och emot EU-medlemskap och partiernas vanliga inrikespolitik, vilket har präglat tidigare valrörelser. Det kan bero på att det förra valet till Europaparlamentet ägde rum bara 112 dagar före riksdagsvalet, medan det nu äger rum drygt nio månader efteråt.
– Mycket kommer att påverkas av vilka ledamöter som blir mest profilerade. En intressant sak är att flera av de tidigare ledamöterna inte kandiderar, så det dyker upp många namn som är helt oprövade i EU-sammanhang. Det blir mycket spännande att se om någon av dem lyckas nå igenom bruset. Tidigare har vi kunnat se att vissa kandidater blir mer populära än sitt parti och fungerar som en magnet, som lockar väljare att rösta på ett annat parti än i riksdagsvalet.
3 | Finns det några seglivade missuppfattningar om EU och Sveriges medlemskap som du vill passa på att avliva?
– Ja, EU kan faktiskt inte kan utöka sin egen makt och har inte lov att stifta lagar om vad som helst. Det finns tydliga ramar och allt styrs av vad medlemsstaterna har godkänt på förhand i form av fördrag.
– En annan missuppfattning handlar om att lagar och detaljregleringar på något sätt skulle läggas fram av EU-kommissionens tjänstemän för sin egen skull. Men om man tittar på något som kan verka töntigt, till exempel klassificering av gurkor, så handlar det ju om att det krävs gemensamma definitioner och spelregler för att konkurrensen ska bli rättvis och för att konsumenterna ska veta vad de betalar för. Har man en gemensam inre marknad behöver man också gemensamma regler. För Sverige, som är ett relativt litet och exportberoende land, skulle det vara negativt att inte kunna vara med och påverka dessa regler men ändå vara tvungen att anpassa sig till dem. En tredje sak som alla kanske inte känner till är att Sverige rent generellt har lyckats få mer inflytande i många EU-förhandlingar än vi borde ha rent storleksmässigt. Det framgår av forskning till exempel här vid Göteborgs universitet, att Sverige betraktas som en trovärdig, pålitlig och kunnig förhandlingspart – och det resulterar i goda förhandlingsresultat.
Auktoritära strömmar kan få ökat spelrum
1 | Många beskriver det kommande valet till Europaparlamentet som historiskt viktigt. Håller du med om det – och i så fall varför?
– Både ja och nej. Det är inte historiskt i den meningen att det skulle gälla något annat än tidigare. Men skillnaden är att många populistiska och nationalistiska partier har växt mycket i styrka på senare tid. Det som har hänt är att partier som förut varit starkt EU-kritiska och ofta haft som mål att bara lägga ned hela projektet nu kan skapa allianser på europeisk nivå och förändra organisationen inifrån. Där kan man verkligen se ett skifte, till exempel att SD inte längre vill driva ett svenskt EU-utträde.
– Det finns inga prognoser som tyder på att dessa populistiska partier kommer att dominera och sätta hela dagordningen efter valet. Men de kan försvåra för en försvagad majoritet att till exempel göra starka markeringar mot medlemsländer i EU som börjar halka åt ett mer auktoritärt håll. Dessutom kan det ske en informell påverkan på de andra partierna, att ge efter lite och gå i samma riktning.
– En avgörande faktor är hur väl de här populistiska och nationalistiska partierna lyckas hitta samarbeten sinsemellan – och vilka allianser som då uppstår bland de andra partierna.
– Nu före valet ser vi hur till exempel Ungerns premiärminister Orbán och Salvini, ledaren för det högerextrema partiet Lega Nord i Italien, försöker hitta allianser bland invandringsfientliga och EU-kritiska partier och regeringar. Flera av de här partierna sitter ju dessutom i regeringsställning i Europa. Representationen ökar alltså på fler nivåer än bara i EU-parlamentet.
2 | Vad tycker du själv är mest intressant inför detta val?
– Det har förmodligen fått mer uppmärksamhet än något tidigare Europaval, så det ska bli intressant att se hur det påverkar väljarnas engagemang. Populismens framväxt kommer ju också att ställa de andra partierna inför ett vägval, som en parallell till vad som hände i Sverige efter det senaste riksdagsvalet. Då blir det spännande att se hur till exempel den europeiska socialdemokratin kommer att förhålla sig, om den rör sig åt vänster eller fortsätter rörelsen mot mitten och försöker hitta samarbeten med liberalerna. Och på högerkanten står valet mellan att öppna för mer samarbeten med populisterna eller skapa något slags bredare allianser i mitten. Den typen av skiften i det politiska landskapet tycker jag är mycket intressant.
3 | Finns det några seglivade missuppfattningar om EU och Sveriges medlemskap som du vill passa på att avliva?
– En sak är hur de politiska partierna i Sverige brukar debattera sinsemellan, att de får det att låta som att de kan genomföra sin politik på EU-nivå och ofta diskuterar saker som EU faktiskt inte hanterar – som vård, skola och omsorg. Den typen av frågor är något som väljarna bryr sig mycket om, men de sköts ju inte av EU.
– I stället för att debattera som om det vore en valrörelse inför ett riksdagsval, vore det mer fruktbart om diskussionen kunde handla om vilka samarbeten partierna vill bli en del av, för att kunna driva de frågor som ligger dem varmt om hjärtat.
– Det är där den politiska kraften i Europaparlamentet ligger, i de politiska samarbetsgrupperna. Om väljarna får se det så tror jag att det blir tydligare.