Människans känsla för konst
Ibland när jag läst om neandertalarnas oförmåga att skapa konst har jag undrat över vår egen förmåga att minnas äldre fynd och teorier. Jag är säker på att jag för länge sedan läste om begravda neandertalare där kropparna verkade ha överströtts med rött pigment. En ung pojke hade snäckor som en krans runt huvudet. Var det månne felrapportering eller något som bara glömts bort?
/Kerstin Furubrant
För 40 000 år sedan uppträder för första gången avbildande konst i Europa. Den består av små, snidade djurfigurer i elfenben som påträffats i grottor i södra Tyskland. Världens äldsta musikinstrument – en flöjt av ett ben från en gam – är ungefär lika gammalt. Samtidigt dyker de första avbildande grottmålningarna upp: handavtryck och djuravbildningar. De äldsta indonesiska grottmålningarna av avbildade djur och handflator är daterade till ungefär samma tid. Abstrakta mönster har dock målats och ristats på stenar i södra Afrika redan för 70 000–80000 år sedan och lika gamla dekorativa, perforerade snäckskal har hittats i både Nord- och Sydafrika.
Från perioden för 40 000–20 000 år sedan har det hittats ett femtiotal gravar med Homo sapiens-skelett i Europa – många av dem rikt utrustade med klädesdetaljer och gravgåvor och dekorerade med rödockra. Däremot känner vi bara till några få äldre skelett – av såväl Homo sapiens som Homo neanderthalensis – som vissa forskare menar är avsiktliga gravläggningar.
De konstnärliga uttrycken tycks alltså ha ökat markant för cirka 40 000 år sedan, och det ligger nära till hands att koppla detta till Homo sapiens. Därmed inte sagt att neandertalarna saknade förmåga till konst. De kan till exempel ha dekorerat sig med rödockra och fågelfjädrar och det går inte att utesluta att vissa tidiga icke-avbildande grottdekorationer gjorts av neandertalare.
Skillnaderna mellan neandertalmänniskorna och Homo sapiens i de arkeologiska materialen har tolkats på olika sätt. Vissa anser att de tyder på variationer i kognitiv förmåga, medan andra menar att de kan förklaras av demografiska orsaker: De moderna människorna hade effektivare jakt- och insamlingsmetoder som tillät en betydligt större befolkningstäthet – något som gynnar snabb kulturell evolution. En sak är dock säker – de två grupperna fick gemensam fertil avkomma, så skillnaderna kan inte ha varit så stora.
/Jan Apel, arkeolog, Stockholms universitet
