Merkurius avslöjade rymdens hemligheter
I dag, 11 november 2019, passerar planeten Merkurius mellan solen och jorden, så att den avtecknar sig mot solskivan. Numera ser vi mest Merkuriuspassager som ett intressant skådespel på himlen, men historiskt har de också betytt mycket för förståelsen av universum.
Bild: NASA / Bill Ingalls
Merkurius är en liten och stenig planet, som befinner sig närmast solen av alla planeterna i solsystemet. Trots att den är så liten har den gett mycket viktig kunskap om både solsystemet och grundläggande fysik.
Den tyske astronomen Johannes Kepler, Tycho Brahes medhjälpare, ställde upp sina lagar för planetbanor i början av 1600-talet. Med hjälp av dem räknade han senare ut när Merkurius skulle passera framför solen. Själv gick han bort innan tillfället infann sig. Det blev den franske astronomen och prästen Pierre Gassendi som blev först med att observera en Merkuriuspassage 1631, och därmed bekräfta Johannes Keplers beräkning.
Under 1800-talet intresserade sig den franske astronomen Urbain Le Verrier för noggranna mätningar av planetbanor. Han förklarade avvikelser i planeten Uranus bana genom att förutsäga existensen av Neptunus. När planeten sedan upptäcktes var det en enorm framgång för vetenskapen. Urbain Le Verrier studerade också Merkuriuspassager, som gav mycket noggranna uppgifter om Merkurius omloppsbana. Med hjälp av en rad olika observationer från flera astronomer kom han fram till att den punkt där Merkurius befinner sig närmast solen i sin elliptiska bana (en punkt som kallas för banans perihelium) vandrar långsamt runt solen. Betydde det att det fanns ännu en oupptäckt planet mellan Merkurius och solen?
Andra astronomer började leta efter den okända himlakroppen, som gavs namnet Vulcan, men ingen kunde hitta den. Urbain Le Verrier ansåg själv att om en sådan planet fanns borde den redan vara upptäckt, och föreslog att det kanske i stället var fråga om en grupp mycket små himlakroppar – sådana som vi i dag skulle kalla asteroider. Gåtan med Merkurius bana fick sin lösning först när Albert Einstein lade fram sin allmänna relativitetsteori. Han förklarade att det är det starka gravitationsfältet nära solen som får Merkurius bana att avvika från de klassiska beräkningarna.
Merkuriuspassager inträffar oftare än Venuspassager, men är svårare att se eftersom Merkurius är både mindre och längre från oss än Venus. Eftersom dess bana lutar lite i förhållande till jordens kommer den inte att röra sig framför solen varje gång den kör om jorden på innervarvet, utan ofta hamna lite ovanför eller under solen sett från jorden. Totalt inträffar 13–14 Merkuriuspassager per århundrade. Förra gången Merkurius passerade framför solskivan var 2016, och nästa gång blir 2032.
***
Merkuriuspassagen den 11 november 2019 börjar klockan 13:35. Eftersom solen står så lågt på himlen den här delen av året kan det vara svårt att se den bra så här från Sverige, även om vädret skulle vara klart. Akta ögonen, och titta aldrig direkt mot solen! Den som vill göra ett försök att observera passagen behöver antingen använda ett solteleskop med ett speciellt filter, eller lyckas riktigt bra med att projicera bilden av solskivan mot en slät yta genom en kikare.
