Skum fångar koldioxid både billigare och mer hållbart
En del av världens klimatproblem måste lösas med infångning av koldioxid, enligt FN:s klimatpanel. Nu presenterar svenska forskare ett nytt material som gör detta mer realistiskt.
I dag avslutas klimatmötet i Madrid, där en stor fråga har varit hur mycket vi kan förlita oss på tekniken att fånga in och lagra koldioxid. FN:s klimatpanel IPCC räknar med att infångning av koldioxid ska stå för 13 procent av utsläppsminskningarna som krävs till 2050.
Både politiker, företag och organisationer har uttryckt tvekan till om detta är realistiskt, med tanke på att de här så kallade CCS-teknikerna ännu inte används storskaligt.
Dyrt fånga koldioxid
Ett av de stora problemen med CCS är att infångningen är för dyr. För att fånga koldioxid ur till exempel en kraftverksskorsten används i dag ett filter med en vätska som absorberar koldioxiden. Denna vätska innehåller aminer, som är dyrt, miljöfarligt, energikrävande och korrosivt.
Ett billigare och mer hållbart alternativ är zeoliter, skriver forskare från Chalmers tekniska högskola och Stockholms universitet i en artikel som publicerats i ACS Applied Materials & Interfaces/ACS Publications.
Zeoliter är kristallina silikater som både finns som naturliga mineral och syntetiskt framställda. Idag används de bland annat i bilars avgaskatalysatorer, där de omvandlar kväveoxider till kvävgas genom att först dra till sig dessa gaser på liknande sätt som de kan fånga koldioxid.
− Vi har blandat zeoliter i nanostorlek med cellulosa till ett skum som fungerar väldigt bra, berättar Walter Rosas Arbelaez som är doktorand på Chalmers.
Cellulosan är billig och förnybar, och zeoliterna kan återanvändas. I labbet har forskarna kunnat använda samma skum 40 gånger utan att tappa så mycket av kapaciteten.
Zeolitskum på skorstenen
Ännu har detta bara testats i laboratorieskala men tanken är att filter med zeolitskum ska kunna sättas i en skorsten från ett kraftverk. Filtren kan sedan tömmas med hjälp av tryck som pumpar koldioxiden in i tankar. Dessa körs sedan till underjordiska lagringsplatser. En farhåga är att koldioxidlagren kommer att läcka. Det hör dock till nästa steg i processen.
− Det här är en komplicerad teknik och många forskargrupper över hela världen sysslar med olika aspekter av den. En del av vår forskningsgrupp tittar på hur man kan omvandla koldioxiden till metanol för att få användning för den till exempel som bränsle, istället för att lagra den, säger Walter Rosas Arbelaez.
Denna vecka publicerades en annan vetenskaplig artikel i Nature som slår fast att ur ett geologiskt perspektiv finns det plats att lagra den mängd koldioxid som krävs för att nå klimatpanelens mål för CSS. Det skulle kräva 10 000 till 14 000 lagringsplatser världen över under de kommande 30 åren.