Jordnära om artificiell intelligens

Det är något sympatiskt med själva tilltalet. Texter om artificiell intelligens kan bli så storvulna. Antingen kommer smarta maskiner att hitta galanta lösningar på i stort sett alla problem där människans intellekt går bet. Eller så tar de över världen och förvandlar oss människor till medel för sina egna mål.

Boken Artificial intelligence är något helt annat. Den är skriven av den amerikanska datavetaren Melanie Mitchell. Hon doktorerade med Douglas Hofstadter som handledare, en legendar och författare till boken Gödel, Escher, Bach som kom ut 1985, och blev obligatorisk läsning för en hel generation studenter med tankar om huruvida maskiner kan tänkas tänka.

Melanie Mitchell guidar läsaren genom den artificiella intelligensens vetenskapshistoria och vidare in i den senaste utvecklingen. Hon berättar såklart om maskinernas bedrifter, men också om deras misstag som gör det tydligt att det som kallas intelligens hos en maskin än så länge skiljer sig från mänsklig intelligens. Grundtonen är hela tiden nykter och saklig.

Emellanåt är läsningen rolig också, som när Melanie Mitchell besöker Googles högkvarter för ett möte tillsammans med sin gamla handledare Douglas Hofstadter. På vägen dit går hon vilse – i själva byggnaden som rymmer Google maps. Frågan är om AI någonsin blir tillräckligt intelligent för att inse ironin i det.