Så upptäckte de liv på jorden
Hur kan vi upptäcka eventuellt liv på andra planeter? Astronomen Carl Sagan (1934–1996) och några av hans kollegor bestämde sig för att testa principerna genom att förutsättningslöst titta på jorden.
Galileo var en rymdsond på väg mot Jupiter. För att justera banan och få lite extra fart gjorde den en förbiflygning nära jorden i december 1990. Sondens instrument gav en möjlighet att betrakta jorden utifrån, som om den vore en främmande planet. Astronomerna ville använda sondens mätningar för att se om de kunde hitta tecken på liv, utan att använda sig av några förkunskaper om hur livet på jorden fungerar.
Liv ger upphov till kemiska processer som avviker från kemin i system utan liv. Galileos instrument kunde fånga upp signaturerna av olika gaser i atmosfären, och dessutom fotografera och fånga upp strålning från vår planet.
Syre: Rymdsonden upptäckte stora mängder syre i atmosfären. Syre kan bildas av växter, men också genom att vattenmolekyler slås sönder av solljuset. För att veta vilka processer som kan absorbera syre ansåg forskarna att de behövde information om planetens geologi, som rymdsonden inte kunde ge. Förekomsten av syre kunde tyda på liv, men avgjorde inte frågan.
Metangas: Mätningarna visade också att det finns metangas i atmosfären. När metan är i kontakt med syre oxiderar det ganska snabbt till koldioxid och vatten. Alltså måste det finnas någon process som hela tiden fyller på metan i atmosfären. Detta styrker tanken på att liv ligger bakom.
Klorofyll: Sondens kamera visade på stora områden med ett pigment som absorberar en stor mängd rött ljus. Detta vet vi är klorofyll i levande växter, men också utan att känna till det i förväg skulle observationen av denna färgskiftning vara en ledtråd till att här finns liv.
Radiostrålning: Dessutom fångade Galileo upp stark radiostrålning som är modulerad på komplicerade sätt, vilket forskarna pekade ut som ett tecken på intelligent liv med en teknologisk civilisation.
Jordens ljus speglat från månen
För att hitta liv på planeter utanför solsystemet måste vi analysera ljus från planeten. Mest information kan vi få från ljus som silas genom planetens atmosfär när den passerar framför sin stjärna, genom att olika våglängder av ljuset absorberas av olika ämnen i atmosfären.
Forskare kan testa denna metod genom att titta på månen vid en månförmörkelse, och studera ljuset som bryts genom jordens atmosfär och sedan reflekteras tillbaka från månens yta. Detta har gjorts flera gånger, senast vid en månförmörkelse 2019. Resultatet visar att det går att läsa ut många detaljer om jordens atmosfär ur detta ljus. Det är lovande för framtida undersökningar av planeter kring andra stjärnor.