För sent för klimatmålet?
Enligt det globala klimatmålet Parisavtalet ska temperaturhöjningarna hållas under två grader jämfört med förindustriell tid. Målet ska nås genom att begränsa utsläppen av växthusgaser. Men enligt nya beräkningar passerades gränsen för utsläppen redan på 1960-talet.
Forskare från Norge har simulerat klimatförändringar under perioden 1850–2500 med en klimatmodell som kallas ESCIMO.
Forskarna undersökte två scenarier. I det första scenariot nådde växthusgaserna ett tak 2030 för att sedan minska till noll år 2100. Det gav en temperaturökning på tre grader och en havsnivåhöjning på tre meter år 2500. I det andra scenariot upphörde alla utsläpp av växthusgaser omedelbart (2020). Även i detta fall blev medeltemperaturen tre grader högre år 2500, medan havsnivån steg med 2,5 meter.
Leder till en snöbollseffekt
Orsakerna till de här dystra prognoserna är att temperaturökningarna leder till en slags snöbollseffekt. Polarisarna fungerar som speglar som reflekterar solljus. När polarisarna smälter bort värmer solenergin upp havsvattnet i stället, som lagrar värmen. Och när permafrost tinar frigörs enorma mängder koldioxid från marken, samt metan som är en mycket kraftfull växthusgas. Vattenånga är också en växthusgas och ju varmare det blir, desto mer vatten kan atmosfären binda. Det bidrar också till en ökad växthuseffekt, menar forskarna.
Man kan säga att dessa processer förstärker sig själva – de bildar ju en del av värmen som driver dem. En följd blir att processerna kan fortsätta även om växthusgaserna minskar, under en ganska lång period. Om klimatmålet ska nås måste man därför snabbt avlägsna stora mängder koldioxid från atmosfären med exempelvis CCS-teknik (Carbon capture storage).
Forskarna bakom den nya studien, som har publicerats i Scientific reports, är medvetna om att deras analyser är utförda med en förhållandevis enkel klimatmodell och uppmanar därför andra forskare att utvärdera resultaten med mer avancerade metoder.
