Så skapades bilden som visar världsalltets historia
I 15 år har den varit standardillustrationen för universums uppkomst och utveckling. Nu berättar bildens skapare hur den kom till.
En liggande bägare full av stjärnor, med en batikfärgad botten – ungefär så ser illustrationen ut. Den visar en tidslinje, från inflationen som hastigt blåste upp universums storlek, förbi den mångfärgade yta som föreställer variationerna i den kosmiska bakgrundsstrålningen, över den långsammare utvidgningen genom de första stjärnornas och galaxernas tid, förbi den tid då den mörka energin tog överhanden och rymdens expansion började accelerera och fram till nutid.
Just den här figuren ingår i nästan alla presentationer då forskare berättar om universum. Den skapades 2006, inför ett pressmeddelande om ett forskningsresultat.
Ville visa den kosmiska bakgrundsstrålningen
Satelliten Wilkinson Microwave Anisotropy Probe, WMAP, hade varit i rymden i nästan fem år för att spana på universums allra äldsta ljus: den kosmiska bakgrundsstrålningen. De vetenskapliga resultaten från de första tre årens mätningar skulle presenteras, och chefen för forskarlaget, Charles L. Bennett – ”Chuck” – ville förklara hur de passade in i universums utveckling. Han gjorde några skisser, och tog dem till Theofilus Britt Griswold, som arbetar med multimediadesign för bland annat Nasa.
– Jag är extremt tacksam för Britt som stod ut med mina slarviga skisser och petiga ändringar i utkasten, skriver Chuck Bennett i ett mejl till F&F.
Tillsammans tog de fram en snygg grafik.
– Den här bilden var antagligen en av de mest komplicerade photoshopfiler jag hade ställt upp vid den här tiden. Det var en lärorik erfarenhet, och något av en milstolpe för mig, skriver Britt Griswold.
Resultaten från WMAP var banbrytande, men bilden som de tog fram tillsammans fick ett liv långt utanför den rapporteringen. Ett tag angav Nasa att den var den mest e-postade bilden i världen, hur de nu mätte det.
– Jag kan hitta fler länkar och referenser till den bilden än till någon annan jag har gjort i astrofysikens tjänst, skriver Britt Griswold.
Figuren sammanfattar helt enkelt något som många vill prata om på ett pedagogiskt sätt, och är dessutom precis som alla bilder från Nasa fritt tillgänglig.
– Den är en gåva från USA:s regering till världen, fri för alla att använda och modifiera. Det är välsignelsen och förbannelsen med skattefinansiering, skriver Britt Griswold.
Figuren uppdaterades varsamt 2012 och 2016, men har huvudsakligen förblivit sig lik. Den fångar fortfarande de viktiga faserna, och ingen kunskap har tillkommit som gör att det behövs någon större ändring. Charles Bennett har sett varianter som andra har gjort, men han har inte gillat dem.
– Vissa har ändrat formen på kurvan. Jag är säker på att de var omedvetna om att formen vi ritade inte bara var konstnärlig, utan numeriskt härledd och skalad från själva mätdatan, skriver han.
Kosmisk bakgrundsstrålning
Universums äldsta ljus, den kosmiska bakgrundsstrålningen, når oss från alla riktningar på himlen. Ljuset frigjordes när rymden hade blivit tillräckligt stor och sval för att elektroner skulle kunna bindas vid protoner och bilda atomer som inte genast slogs sönder igen. Då blev rymden genomskinlig, och ljus kunde smita iväg och färdas fritt. Det som återstår av detta ljus har tänjts ut till millimeterlånga mikrovågor av universums expansion.
Bakgrundsstrålningen är mycket jämn och likformig, men den innehåller små variationer som går att urskilja i känsliga mätningar. Variationerna kan berätta mycket om universums ursprungliga heta tillstånd, och om inflationen. Framför allt tre satelliter har varit viktiga för att utforska de här små variationerna: COBE (1989–1993), WMAP (2001–2010) och Planck (2009–2013).