Turister sprider resistenta bakterier

Att semestra mellan en vecka och tre månader i områden kända för att ha hög förekomst av antibiotikaresistens innebär i de flesta fall att man kommer hem bärandes på resistenta bakterier och resistensgener i magtarmkanalen. Det visar en studie publicerad i Genome Medicine.

På vissa håll i världen, där antibiotika används flitigt, är resistenta bakterier vanliga, medan de på andra håll är mer sällsynta. Att bakterierna har börjat tåla antibiotika beror ofta på att de har ett skydd i form av en eller flera resistensgener – gener som kan hoppa från en bakteriesort till en annan. Den nya studien ger en hint om hur lätt spridningen mellan människor sker.

John Penders, forskare vid Maastricht universitetet i Nederländerna, studerade 190 holländska turister som reste till Nordafrika, Östafrika, södra Asien eller Sydostasien.

– Vi fokuserade på personer som skulle åka till populära turistdestinationer och regioner kända för att ha stora problem med resistenta bakterier. Vi bad dem göra ett avföringsprov dels före resan, dels omedelbart efter, förklarar han.

Hittade okända resistensgener

Analyser av proverna visade att de flesta av resenärerna bar på många fler resistenta bakterier och resistensgener när de kom tillbaka. Men varianterna skilde sig åt beroende på var de hade varit i världen. Turister som hade varit i Sydostasien hade i snitt flest nya resistensgener i tarmen.

Forskarna tittade inte bara efter bakterier som gör oss sjuka. De letade också efter resistensgener som inte utgör något hot mot oss då de ännu inte gjort hoppet från ofarlig till farlig bakterie.

– Ett av våra mest intressanta fynd var att vi också fann många resistensgener som tidigare varit okända. Det ger en mer fullständig bild av problemet med antibiotikaresistens. Och kan ge en tidig varningssignal om vilka resistensgener som kan komma att bli framtida problem, säger han.

De flesta bakteriern är ofarliga

Johan Bengtsson-Palme, vid Göteborgs universitet, som forskar bland annat om antibiotikaresistens, anser att den här studien är mycket välgjord.

– Det här visar hur resistens sprids över jorden. Och att det kan gå väldigt fort. Om du har en ny resistensvariant och den utvecklas i Indien, så behöver bakterien inte sitta många timmar på ett flygplan för att sprida sig till Europa, säger han.

Han gjorde själv en liknande, fast mindre, studie på svenskar för några år sedan.

– Studien visar att detta är ett mycket större problem än vad vi kunde se i vår mindre studie. För sex år sedan kunde vi se ett tiotal resistensgener som ökat efter resa. Nu är det åtminstone 56 gener. Samtidigt ser vi att de allra flesta bakterierna är ofarliga, men de är ändå resistenta, säger han.

Även om det är känt att det finns geografiska variationer i vilka resistenta bakterier som florerar tycker han att det är intressant att det visade sig så tydligt i turisternas avföringsprover. Samtidigt är antibiotikaresistens ett globalt problem.

– Ska man skydda människor måste man göra det överallt. Och det handlar om att använda mindre antibiotika, framför allt när det inte är absolut nödvändigt, säger han.

Man kommer att plocka upp resistens vart man än åker, men bakterierna stannar inte kvar i tarmen för evigt utan minskar över tid. Enligt John Penders försvinner de hos de flesta efter någon månad. För enskilda turisterna är det ingen direkt fara att komma hem med fler resistenta bakterier. Det är värre om man råkar smitta någon som genomgår cancerbehandling då det för dessa patienter är nödvändigt med fungerande antibiotika.