Låt inte klimatet vänta mer

Mina närmaste och jag befann oss i ett eldhav. Lågorna spred sig tills landskapet övertänts och vi var omringade av förintande eld. Någonstans räknade en klocka ner: Fem, fyra, tre, två …

Sen vaknade jag med bröstet bultande av ångest. Jag hade haft min första klimatmardröm.

Kanske berodde det på att jag sett ett tv-klipp för mycket om att vi lever mitt i de överhettade klimatförändringarna. Kanske berodde min mardröm på att jag just nu läser på inför FN:s stora klimatmöte i Glasgow. Ett möte som kommer att handla om att det är bråttom, att de politiska beslutsfattarna måste sluta ta hänsyn till fossilindustrin. Att det är hög tid att vidta tillräckliga åtgärder för att vi ska hinna stoppa temperaturökningen innan den överstiger Parisavtalets 2-gradersmål.

Innan nedräkningen når noll.

Om hur tandlösa de åtgärder som hittills vidtagits är, skriver statsvetaren Naghmeh Nasiritousi, som också gästar F&F:s podd. I sin forskning har hon studerat det internationella klimatsamarbetet och sett hur fossilindustrin fortsätter att ha politikernas öra. Hon har också sett hur ojämlikheten mellan rika och fattiga länder försvårar de globala åtgärder som krävs.

Hennes text inleder ett temablock om klimatet, där F&F:s teknikredaktör Marie Alpman reder ut hur vi ska återvinna det växande berg av bilbatterier som omställningen från fossil till elektrisk drift för med sig.

Och biologen och frilansjournalisten Anna Froster tar på sig torrdräkten och sätter sig i båten för att se hur 80 000 strån ålgräs ska planteras om. Ålgräset både gynnar havets biologiska mångfald och binder kol som annars skulle bidra till klimatförändringarna.

Som om inte IPCC:s rapport i augusti var tydlig nog passar Nobelkommittén för fysik på att i år belöna upptäckter som ”visar att våra kunskaper om klimatet vilar på en solid vetenskaplig grund baserad på en rigorös analys av observationer”.

– Det står klart att för kommande generationer måste vi agera nu, sa Giorgio Parisi vid tillkännagivandet av priset, som han delar med Syukuro Manabe och Klaus Hasselmann.

Genom den grund som de har lagt för IPCC:s klimatmodeller, uppfyller pristagarna Alfred Nobels vilja att belöna dem ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Efter tillkännagivandet sa Ulf Danielsson i Nobelkommittén också så här till F&F:s Anna Davour:

– När Manabe gjorde sin första klimatmodell på 1960-talet var det obskyr grundforskning.

Så låt oss aldrig glömma att det mest betydelsefulla ibland föds i skuggorna. Kanske kan den mest perifera grundforskning en dag väcka oss ur våra värsta mardrömmar.

Jag hoppas i alla fall att Glasgow blir platsen där politikerna på allvar tar till sig konsekvenserna av forskarnas kurvor och steppar upp klimatarbetet så att det får verklig effekt.

God läsning!