”De visar civilsamhällets betydelse”

En stol kommer sannolikt att stå tom under fredsprisceremonin i december. Ales Bialiatski var en av initiativtagarna för demokratirörelsen i Belarus på 1980-talet och är frihetsberövad sedan 2020, utan att ha fått någon rättslig prövning. Han är en av tre som får dela på Nobels fredspris 2022.

– Att ge priset till personer som sitter i fängelse kan ge dem uppmärksamhet och i viss mån även skydd. Det blir svårare för auktoritära länder att gömma personer som tilldelats världens mest prestigefyllda pris, säger Isak Svensson, professor på institutionen för freds- och konflikt­forskning vid Uppsala universitet.

De andra pristagarna är människorättsorganisationerna ryska Memorial och ukrainska Center for civil liberties (CCL).

– Ett väldigt bra val – och riktigt. Det är framför allt bra att man lyfter fram civilsamhället, som är en viktig aktör i auktoritära länder, säget Isak Svensson.

– Tillsammans visar de civilsamhällets betydelse för fred och demokrati, förklarade även norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen vid tillkännagivandet av priset i oktober.

Samtliga tre pristagare har, enligt Nobelkommittén, i många år främjat rätten att kritisera makten och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter, samt gjort enastående insatser för att dokumentera krigsförbrytelser, kränkningar av mänskliga rättigheter och maktmissbruk. 

När Ales Bialiatski grundade orga­ni­sationen Vjasna 1996 var syftet att stödja politiska fångar som gripits sedan de demonstrerat mot ändringar i den belarusiska konstitutionen, som gett presidenten diktatorisk makt. Under årens lopp har Vjasna växt och blivit den forna sovjetrepublikens största människorättsorganisation. Vjasna har bland annat dokumenterat myndigheternas användning av tortyr mot politiska fångar.

Ales Bialiatski har själv gripits många gånger genom åren och suttit fängslad i perioder.

– Trots enorma personliga svårigheter har Bialiatski inte gett efter en tum i sin kamp för mänskliga rättigheter och demokrati i Belarus, sa Berit Reiss-Andersen.

Center for Civil Liberties (CCL) grundades i Kiev 2007 för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Ukraina och göra landet till en demokrati fullt ut. Organisationen och dess företrädare Oleksandra Matvijtjuk har också länge förespråkat att Ukraina ska ansluta sig till Internationella brottsdomstolen i Haag.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har CCL ställt om sitt arbete och i stället riktat in sig på att identifiera och dokumentera ryska krigsbrott mot civilbefolkningen i landet. 

– Centret spelar en pionjärroll för att hålla skyldiga ansvariga för sina brott, sa Berit Reiss-Andersen.

Att CCL prisas nu kan troligen få en del konkreta effekter, tror Isak Svensson.

– De får ett globalt erkännande och en kvalitetsstämpel som gör att de får mer resurser och kan etablera sig ännu mer.

Ryska Memorial grundades av människo­rättsaktivister 1987 i Sovjet­unionen för att offren från kommunist­regimens förtryck aldrig skulle gömmas bort. Memorial arbetar dels med att bevara minnet av det politiska förtrycket under Stalineran, dels med att dokumentera aktuellt politiskt förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter i Ryssland.

Memorial har också samlat in information om övergrepp och krigsförbrytelser som begicks mot civilbefolkningen av ryska och pro-ryska styrkor i Tjetjenien. För detta fick Natalia Estemirova, chef för Memorials filial i Tjetjenien, sätta livet till. Hon dödades 2009.

För några år sedan fick organisationen stämpeln ”utländsk agent” vilket gjorde det svårare att driva den – och i fjol beslutade ryska myndigheter att Memorial måste läggas ner och förbjudas. Dessutom beslutades att Memorials öppna arkiv skulle stängas – permanent.

Under presskonferensen vid tillkännagivandet förnekade Nobelkommitténs ordförande att årets fredspris skulle vara något slags budskap till Putin.

– Vi ger ett pris till personer som är förkämpar för fred, vi ger inte ett pris mot någon person, sa Berit Reiss-Andersen.

Hon tror heller inte att priset kommer att ha någon påverkan på kriget, inte omedelbart. Men hoppas gör hon.

– Jag tror att den typ av arbete som dessa pristagare representerar kommer att göra skillnad på sikt.

Att Memorial får fredspriset gör det dock inte lättare att arbeta och verka i Ryssland för organisationen, enligt Isak Svensson.

– Nej, de kan inte agera på priset, men det här är ett betydelsefullt erkännande av vad de har gjort. Det är en signal om att deras arbete med att kartlägga människorättsbrott är oerhört viktigt. Mycket av det vi ser hända just nu i Ryssland har att göra med att man inte kan hantera sin problematiska historia.

Samtidigt som Memorial tilldelades fredspriset avslutades en rättegång mot organisationen i Moskva. Domstolen beslutade bland annat att Memorials tillgångar tillförs ryska staten.