Blå blixt mellan galaxer förbryllar forskare

En ny och gåtfull typ av explosion i rymden har blivit ännu märkligare. Ett av utbrotten visar sig nämligen ligga långt utanför de närmaste galaxerna.

Publicerad

Hubbleteleskopet avbildade den blå blixten som kallas Finken, markerad med röda streck. Den ligger långt utanför både spiralgalaxen i bildens mitt och den närmaste dvärgalaxen som syns som en suddig fläck.
Bild: NASA, ESA, STScI, A. Chrimes (Radboud University)

Under de senaste åren har astronomer upptäckt en ny typ av fenomen i rymden – något som under bara några dagar flammar upp i blåaktig strålning och avtar igen. Många av dem hänger ihop med supernovor, men några få är extra ljusstarka och kortvariga och avger dessutom både röntgen- och radiostrålning. De kan inte förklaras på samma sätt som de andra, och har fått den otympliga beteckningen LFBOT (Luminous fast blue optical transient).

I april 2023 upptäcktes en LFBOT som fått smeknamnet Finken. En internationell forskargrupp tittade närmare på den och upptäckte att den befinner sig ute i den relativt tomma rymden mellan en spiralgalax och en dvärggalax.

Anna Ho vid Cornell university i USA.

Bara fem kända

– Att den befinner sig på en plats så långt ut är lite överraskande. Men vi känner bara till ungefär fem totalt, så det är lite svårt att dra en stark slutsats, säger astronomen Anna Ho vid Cornell-universitetet i USA som har läst studien.

Anna Ho är en av de forskare som har intresserat sig för fenomenet LFBOT sedan den första av dem upptäcktes 2018. Hon berättar att det finns tre olika hypoteser om vad det är som händer, varav alla involverar sådant som aldrig tidigare har upptäckts.

Olika möjliga förklaringar

Den första är att det är en mycket massiv stjärna som kollapsar och bildar ett svart hål utan att explodera. Det svarta hålet har i sin tur energi som driver någon typ av kortvarig aktivitet som avger mycket strålning. Det påminner om ett annat fenomen som kallas för gammablixt.

Den andra möjligheten är att en stjärna kolliderar med det som återstår av en redan död stjärna i form av antingen en neutronstjärna eller ett svart hål.

Slutligen skulle det kunna vara fråga om ett svart hål med några tusen gånger så stor massa som vår sol, som kommer nära en stjärna och sliter sönder den. Svarta hål som har storleken av någon enstaka stjärna är välkända, likaså supermassiva svarta hål med miljoner solmassor, men hittills finns inga riktigt säkra observationer av några med medelstora massor.

– Alla de här tre möjligheterna innebär upptäckten av något som folk har försökt hitta under lång tid. Men vi vet fortfarande inte vilken av dem det är fråga om, säger Anna Ho.

Gåtan kvarstår

Att Finken befinner sig så långt från de mer stjärnrika områdena inuti galaxerna betyder att den första av hypoteserna tycks lite mindre sannolik. Riktigt stora stjärnor, sådana som kan kollapsa och bilda svarta hål, brinner ut fort och har därför korta liv. Därför förväntas de inte hinna flytta sig från ett tätt område med mycket stjärnbildning innan de dör. Forskarna kan ändå inte helt utesluta att det finns en tätare stjärnhop där ute mellan galaxerna där en massiv stjärna kan ha levt, så därför överlever även den möjligheten än så länge.

För att avgöra den här frågan behövs många fler observationer. LFBOT-fenomenet har upptäckts först nu därför att astronomer har börjat söka igenom himlen på nya sätt. Att de är så kortvariga gör också att de blir lätta att missa.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 tidningsnummer om året och dagliga nyheter på fof.se med kunskap baserad på vetenskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor