Rekordgammal runsten hittad i Norge

Runstenen hittades när arkeologer grävde ut en gravhög i Hole kommun, ett par mil nordväst om Oslo, i förfjol och i fjol. Men fyndet offentliggjordes inte förrän nu, sedan arkeologerna analyserat stenen. Någon äldre daterad runsten har aldrig hittats. De äldsta som tidigare känts till är från 300–400-talen.

– Detta är en världsnyhet. Det är det mest uppseendeväckande runfynd som jag sett i mitt liv. Det är otroligt lärorikt och inspirerande, säger runologen Kristel Zilmer, professor vid Kulturhistoriska museet i Oslo, till NRK.

Stenen har daterats till mellan vår tideräknings början och år 250. På den finns flera ristningar, där några runor har utseenden man inte sett förut. Det kan röra sig om ristare som ännu inte behärskade konsten. När inskrifterna gjordes var runalfabetet fortfarande relativt ungt, skapat senast på 100-talet av nordbor med inspiration av den latinska skriften.

– Det intressanta är blandningen av stilar, som gör det svårt att säga hur allt ska tolkas. Var börjar texten, till exempel? Vad är tecken och vad är bara streck? Det finns så mycket att forska om! Stenen är viktig, men ändå en liten bit av ett större pussel, som bara växer och växer, säger Kristel Zilmer.

En inskription tror forskarna är ett namn, kanske på den gravsatte. En tolkning kan vara ett kvinnonamn, Idibera eller Idibergu, gissar hon. Fler andra alternativ kan också tänkas. Om detta och mycket annat kom debatten i gång för fullt omedelbart efter offentliggörandet.

– Det vi offentliggjort nu är inte helhetsbilden, det finns till exempel en längre rad på stenens kant. På ett annat stenfragment ser vi bland annat slutdelen av ett verb, och ordet ”runa”. Jag är helt säker på att vi inte blir klara med detta fynd i första taget.

Utgrävningen vid Svingerud gjordes inför bygget av en järnvägslinje. I graven låg benen av en människa, daterad till mellan år 25 och 120 enligt vår tideräkning. Runstenen har daterats med kol 14-analys av material i graven, som låg orörd under en gravhög. Flera mindre stenar hittades senare, kanske delar av en annan ristning. De har ännu inte daterats.

Sveriges ledande runforskare, Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet, är också lyrisk.

– Det är ett fantastiskt fynd, annat kan man inte säga! Det här ger helt ny kunskap som kommer att ändra på en hel del av vad vi vet om runor, säger han.

Det finns flera egenheter på stenen. En är att det ristats på flera olika sätt, kanske vid olika tillfällen eller av olika personer. En annan är att några runformer avviker från de vanliga formerna.

– E-runan har två kända former, där den ena liknar ett latinskt M och den andra har en helt rak ”överliggare”. Den senare har man trott var den ursprungliga formen, vilket har använts för att datera stenar. Men här finns den M-liknande runan. Det kullkastar fullständigt dateringar som tidigare gjorts, säger Magnus Källström.

– Även B-runan är märklig. Den har fyra runda bågar i stället för två! Vad det innebär vet jag inte.

Oavsett innebörder kommer det att påverka runforskningen i grunden om dateringen faller på mängder av stenar. Kristel Zilmer och hennes forskarlag hoppas att bli klara före sommaren med en första vetenskaplig rapport om stenen, som förhoppningsvis kan publiceras under detta år. Den 21 januari invigdes en utställning med stenen i en monter på Kulturhistoriska museet i Oslo.

Texten uppdaterades senast 22 januari 2023.