Häftig åktur mellan parallella världar

Evelyn Wang (spelad av Michelle Yeoh) driver en tvättinrättning och har problem med sin deklaration. I en parallell tillvaro är hon en berömd sångerska. I en annan är hon expert på kampkonst, och i en tredje är hon kock och kan göra fantastiska konster med kniv. Actionkomedin Everything everywhere all at once handlar om Evelyns halsbrytande äventyr under en dag då hon får tillgång till sina alternativa jag och deras förmågor. Hon blir nyckelpersonen i en kamp om alla världars integritet och existens.

Idén om parallella verkligheter har en väl etablerad plats i vår populärkultur. Vi som läser populärvetenskap får regelbundna injektioner av tankar om hur det kan fungera i verkligheten. Störst avtryck på senare år gjorde kanske boken Vårt matematiska universum där fysikern Max Tegmark presenterar olika typer eller nivåer av multiversum.

Själva idén har ändå kittlat människors fantasi mycket länge och använts i diverse berättelser. På 1900-talet började till exempel serietidningarnas superskurkar vandra in från andra rumsdimensioner genom att gå vinkelrätt mot alla de riktningar vi upplever i vår vardag. Extra rumsdimensioner, otillgängliga för oss, har vi också fått höra talas om från till exempel strängteori. Dess hoprullade dimensioner som ingen kan komma åt är helt klart något annat än den femte dimensionen där Mr Mxyzptlk gömmer sig när han inte ställer till det för Superman. Men tankarna på andra dimensioner är ändå besläktade, och jag undrar om inte serietidningsvarianten kan fungera som en inkörsport för tankar om fysikens världsbild och vad tid och rum faktiskt är.

Nuförtiden tänker sig inte fysiker att andra världar gömmer sig i högre dimensioner. Men om universum är oändligt stort måste det någonstans finnas en planet som är mycket lik vår, men där du i detta nu gör något annat. Och det är en nästan oemotståndlig tanke.

En liknande möjlighet tycks gömma sig bakom en tolkning av kvantmekaniken som lades fram av fysikern Hugh Everett på 1950-talet – där alla möjliga utfall av en kvantmekanisk händelse är lika verkliga. Vågfunktionens olika delar existerar på något sätt oåtkomliga för varandra, i olika tidslinjer. Men vi människor bryr oss oftast inte särskilt mycket om vågfunktioner, vi bryr oss om val. Vad hade hänt om jag hade tackat ja till den där inbjudan, sökt den där utbildningen, undvikit den där personen som hade dåligt inflytande? Det är dit fantasin dras, gång på gång.

Filmens Evelyn Wang bär så många olika möjligheter med sig, men hon lever i en tillvaro där det framstår som om hon har lyckats göra de sämsta möjliga valen och bara förverkligat mycket lite av sin potential. När hon får tillgång till de olika möjligheterna kan hon göra fantastiska saker.

Men det finns en baksida också. Om allt är möjligt och om allt existerar, vad spelar då någonting för roll? Vad är alls rimligt? Vi är alla ”små och dumma och obetydliga” som en person säger i filmen. Det blir vi tvungna att förhålla oss till oavsett vilken värld vi befinner oss i.

Filmen kan ses som en drömlik metafor för det lilla livets storhet. Kanske är det hela multiversums öde som står på spel – men bland insatserna finns också Evelyns relationer till sin man, sin vuxna dotter och sin far. Samtidigt är det också kul att se den som en drastisk komedi om oförenliga verkligheter som blandas. Framför allt är filmen en berg-och-dalbana, en häftig åktur, som jag tycker är väl värd ett par timmar i biosalongen.