Hur stora utsläpp ger sopbränning?

Svar av Alexander Olsson, forskare inom klimat­politik, inriktad på negativa utsläpp, Linköpings universitet

Det stämmer att en del svenska kraftvärmeverk eldar avfall, vilket kallas energiåtervinning. Det brännbara avfallet innehåller bland annat en del plast som ger fossila utsläpp. Dessa utsläpp har ökat mycket sedan 1990-talet och var nästan 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2021. Bakgrunden till detta är dock att avfall i Sverige inte läggs på tipp längre, utan i stället används för att producera el och värme. Utsläppen från soptippar har under samma period minskat från nästan 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 (till största del metan) till 0,5 miljoner ton 2021. Deponering av organiskt avfall är bara tillåtet i undantagsfall sedan 2005. Ibland importerar förbränningsanläggningar avfall, bland annat för att de ska kunna köra på full fart även när inhemskt avfall inte räcker till.

Det går att öka andelen utsorterad plast från hushållens sopor med hjälp av så kallad eftersortering och det görs bland annat i Brista utanför Märsta. Matavfall, metall och plast separeras då maskinellt. På det sättet kan mer plast återvinnas och utsläppen från förbränning minska.

Ett ekonomiskt stödsystem för koldioxidinfångning och -lagring är på gång. Energimyndigheten har i uppdrag att utlysa det under 2023 – när detta skrivs är det ännu inte utlyst. Mycket tyder dock på att det enbart kommer att ge stöd för avskiljning och lagring av koldioxid med biogent ursprung, och därför bli mest fördelaktigt för renodlade biobränsleanläggningar. Kraftvärmeverk som eldar avfall kan å andra sidan använda koldioxidinfångning för att minska sina kostnader för utsläppsrätter. Eftersom alla koldioxidmolekyler påverkar klimatet lika mycket kan det tyckas konstigt att ett stöd för koldioxid­infångning bara riktas mot biobränslen, men man kan också se det som att staten inte vill stödja teknik som låser in oss i förbränning av avfall.