Ig Nobel: Spindlar som verktyg och ätbara fossiler

Ig Nobel-priset – av engelska ordet ignoble som betyder okunnig, simpel eller vulgär – delas ut årligen av den humoristiska vetenskapliga tidskriften Annals of Improbable Research, för forskning som får folk att skratta och sedan tänka efter. Den 14 september delades 2023 år pris ut.

Mycket forskning kring robotteknik bygger på att härma mekanismer i naturen, att översätta nervimpulser och muskelarbete till mekaniska lösningar. Men varför inte använda naturens egna lösningar som de är? Så resonerar ett forskarlag vid Rice University i Houston som skapat forskningsgrenen necrobotics, eller mindre elegant på svenska nekro-robotteknik.

Forskarna utgick från att spindlar och insekter kan lyfta saker som är extremt mycket tyngre än de själva. Med sina åtta långa ben hade spindlarna en fördel: de kunde användas för att greppa runt otympliga föremål. Benen drar sig inåt automatiskt med muskler och släpps bara ut när andra muskler blodsätts, vilket är den viktigaste förklaringen till styrkan.

Genom att ta en död större spindel och limma ett minimalt rör till det tomma exoskelettet kan benrörelserna simuleras med luft som pumpas in eller stängs av. En spindel fastsatt på en pinne kan då användas minst 700 gånger som verktyg för att greppa små knöliga saker.

Om man bestryker spindeln med bivax eller annat lufttätt ämne – fritt fram att forska på – torkar den inte så fort ut och verktyget håller i drygt en vecka i stället för två dagar. För detta fick forskarlaget priset i mekanik.

Den polska geologen Jan Zalasiewicz, som fick årets pris i kemi och geologi. I en lättsam vetenskaplig artikel redde han ut varför geologer gärna slickar på fossil. Han frågade sig också om man inte skulle kunna äta vissa kalkrika fossiler – de linsformiga nummuliterna – som stått på många arters meny under stor del av livets historia på jorden.

Han lyfte fram den svenske apotekaren och kemisten Johan Jakob Ferber, en av Carl von Linnés lärjungar. I början av 1800-talet översatte han till tyska italienaren Giovanni Aurdinos stratigrafiska indelning, hur olika perioder kan avläsas i lager, en grund för dagens geologiska tidsskala. Aurdino beskrev också hur olika typer av fossil ser ut, luktar och smakar när de fuktas – ett sätt att artbestämma dem.

I dag används en arsenal av metoder där fossilerna löses upp i vatten eller andra kemikalier. De hettas upp eller bränns, och reaktioner med andra ämnen iakttas. Men ute i fält är tungan det enklaste hjälpmedlet för en första fingervisning.

Bland övriga nio priser som delades ut finns det i litteratur: Vad händer med människor när de upprepar samma ord många många många många gånger? Priset i folkhälsa gick till en japansk forskare bakom en högteknologisk toalett med bland annat avancerad avföringsanalys och optisk rumpigenkänning.

Priset i kommunikation gick till forskare som studerat hjärnaktiviteten hos människor som är bra på att prata baklänges. I medicin prisades en studie på lik för att se om människor har lika långa hårstrån i båda näsborrarna. Priset i näringslära tilldelades forskare som studerat hur elektriska ätpinnar och sugrör förändrar upplevelsen av matens smak.

Hela prislistan finns här.